publicerad: 1929
GLAV gla4v, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (SvFolkv. 1: 482, Dahlstierna (SVS) 63 (1697) osv.) ((†) -er GR 6: 244 (1529), Knöppel Reg. 7 (1741)); l. GLAVEN gla4ven, r. l. m. (Brahe Oec. 10 (1581) osv.) ((†) n. DelaGardArch. 4: 23 (1523), JRöding i 1VittAH 1: 237 (1755)); i best. anv. utan slutartikel ((†) best. (ss. n.) -et DelaGardArch. 4: 23 (1523), JRöding i 1VittAH 1: 237 (1755)); pl. (†) -er (GR 3: 253 (1526)), ss. n. = (GR 6: 193 (1529), Tegel G1 1: 131 (1622)); förr äv. GLAVJA, f., anträffat bl. i pl. -or (HFinlKamF 2: 94 (1562)); förr äv. GLÄVJE, m.?, anträffat bl. i pl. -ar (JRöding i 1VittAH 1: 155 (1755)).
Ordformer
(glav (glaf, gla(a)ff) 1604 osv. glaven (glafv-, glaffu-, glaffw-, glau-, glaffen) 1526 osv. — glaffven(n)e (-ffv-) 1555 (: glaffvene udder)—1567. glaffwinde 1534. — glaffvior, pl. 1562. gläfjar, pl. 1755)
Etymologi
[fsv. glaven (glaffwin, glawan), n. o. m., glavene, n., resp. glävia, glafwia, glafwa, f.; jfr fd. glawindh(e), glawen, d. glavind, isl. glefja; av mnt. glave, gleve, glevie, i oblik kasus o. i pl. glaven osv., av ffr. glaive, lans, till lat. gladius, svärd (jfr GLADIATOR); jfr mlat. glavea, glavia, lans. Formen glav torde vara utvecklad ur glaven, i det att det slutande -en uppfattats ss. slutartikel]
1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) lans, spjut. SvFolkv. 1: 482. GR 3: 253 (1526). Lasse Olson kom så när, att han stack effter Erchebispen medh sitt glaffuen. Svart G1 37 (1561). Glafven eller Lans var et riddare- och hofmans-gevär, som in emot tjocka ändan hade et handtag, och pryddes vid spetsen med en liten fana, tofs, sidenrimsa eller band-rulla. JRöding i 1VittAH 1: 154 (1755). 2UB 6: 315 (1904). jfr TREUDDS-GLAVEN. — särsk. om vid förnäma bröllop på 1500- o. 1600-talen användt spjut som, efter att hava vidrörts av de herrar som tjänstgjorde ss. vittnen vid morgongåvans utfästande, utkastades bland den utanför församlade menigheten. Dela GardArch. 4: 23 (1523). (Morgongåvobrevet är utfärdat) i dessa ädle .. mäns närwaro, som å rättan hinderdagh uppå glafwenet hullo. BtFinlH 3: 164 (1545). (1655 stod) gref Ture Oxenstjernas bröllop med fru Beata Leijonhufvud, på hvilket jag såsom dess syskonbarn och nästa släktinge anmodades att kasta dess glaf. Kurck Lefn. 83 (1705). Björlin Elsa 50 (1879).
2) (i sht i poesi, numera bl. arkaiserande) i allmännare anv., om stöt- l. huggvapen överhuvud; ofta liktydigt med: svärd. O Telemach! Tine bedriffter öfvergå tin Faders, den stålta Fienden suckar i stofftet under tin glaf. Ehrenadler Tel. 372 (1723). Sträck fram din sköld, din glafven drag! Atterbom Minn. 80 (1817). Gripenberg har sänkt sin segervana glaf. Runeberg 5: 113 (1860). Huru hviner ej hans (dvs. B. E. Malmströms) ord som en drabbande glafven i en fornkämpes hand! Nyblom Minn. 2—3: 217 (1904). Lagerlöf HomOd. 129 (1908). jfr MORD-GLAVEN. — särsk. bildl. Dödsens faslige glafven. Dalin Arg. 1: 54 (1733, 1754). Slö är tankens glafven. VLitt. 1: 96 (1902).
3) [anv. sannol. utvecklad ur 1; vid spetsen av spjutet var näml. ofta fäst en liten fana (se språkprovet från 1755 under 1). Jfr Hof Förkl. 63 (1765)] (†) fana, baner. Ho medh Christo blijr begrafwen / Vpstår vnder Christi glafwen. Ps. 1695, 174: 7; jfr Ps. 1819, 112: 7. Fast man störta skulle, blifver man dock i Ärans Tempel, och under dess Glaf, begrafven. Tessin Bref 1: 219 (1753). — Anm. till 3. Översättningen med ”schild” hos Lind (1738, 1749) o. ”bouclier” hos Möller (1745, 1755) beror sannol. på missuppfattning av det ovan anförda citatet från 1695.
Ssgr (till 1): A (föga br.): GLAV-STAKE, se C.
B (†): GLAVE-STAKE, se C.
C: (1 slutet) GLAVEN-BREV. (glaven- 1879. glavens- 1812—1872) (i fråga om ä. förh.) morgongåvobrev. Adlersparre HSaml. 4: 72 (1812). Glafvenbrefvet, som innehöll beskrifning på morgongåfvan. Björlin Elsa 58 (1879). —
-STAKE. (glav- 1899. glave- 1823. glaven- 1546—1917) [jfr fsv. gläfio staki, mnt. glevienstake] (i fråga om ä. förh.) spjutskaft. Skråordn. 320 (1546). HH 20: 127 (c. 1565). 2NF 26: 427 (1917).
D (†): GLAVENE-UDD, se E.
E: GLAVENS-BREV, se C. —
Spoiler title
Spoiler content