SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1929  

GLINT glin4t, sbst.2, r.; best. -en.

Etymologi

[av balt. t. glint, förr äv. klint, benämning på den mot Finska viken brant stupande klippväggen utefter Estlands nordkust; ss. geologisk term infört av den baltiske forskaren F. Schmidt (se t. ex. ArchNaturkLivEhstKurl. I. 2: 36 (1861)); jfr mnt. klint, klippa, brant strand, t. klint, glint (se KLINT)]

(i sht ss. förled i ssgr) geol. (långsträckt) brant avsats med gm denudation tvärt avskurna horisontala bärgsskikt. Ramsay GeolGr. 389 (1909; om Estlands ”glint”; möjl. egennamn).

Ssgr (geol.): GLINT-LINJE. = GLINT, sbst.2 TurÅ 1894, s. 3. 2NF 35: 659 (1923). —

-RAND. = GLINT, sbst.2 Nathorst JordH 677 (1892). Ramsay GeolGr. 389 (1909).

SAOB

Alfabetisk lista

  glindrande
  glindring
  glins
  glinstra verb
  glint subst.1
  glint subst.2
  glinta subst.
  glinta verb
  glip subst.
  glip adj.
  glipa subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content