[sv. dial. (Norrl.) glip(a), gapa, vara öppen, motsv. likbetydande nor. dial. glipa, mht. glīfen, vara sned; till en stam glīp-, lysa, vara öppen, gapa, till germ. gli-, skina, vara blank, glatt (se GLIA); i avljudsförh. dels till sv. dial. glepa, gapa, vara öppen, glippa, ofta öppna en dörr o. springa ut o. in, vara talträngd, mnt. glippen, glida, dels till GLAPPA;jfr GLIP, sbst. o. adj., GLIPA, sbst.]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter) vara otät (så att det lyser igenom); bilda en öppning; icke sluta tätt till, stå på glänt, gapa. Schultze Ordb. 1544(c. 1755). (Ophelia) tryckte med knät på (kappsäcks-)locket; men ändå glipade kappsäcken. Callerholm Stowe 191(1852). Tyst gick hon till fönstret, knäppte av sig förklät och fäste det vid posten, där gardinen glipade. Sjödin StHjärt. 32(1911).
