GLISA, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. glisa, rämna, öppning (Västerb.), klar fläck på mulen himmel (Finl.), motsv. nor. dial. glisa, öppning som det lyser igenom; till GLISA, v.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr GLÄNTA, sbst.1]
(†) öppning (varigm ngt lyser fram). Guldkjen glittrade / I glisan af den hvita barmen. Lenngren (SVS) 2: 93 (1793).
