1) (†) gap, svalg; äv. bildl. Tå Tigren bleff honom warse, gaff han till honom ett Språngh, vthi thetta Språnget stälte han sin Wenstra Handh i Glupet på Diuret. Kiöping Resa 78(1667). At stupa ned i hat och afunds arga glup. Dalin Vitt. 3: 98(c. 1740). Then är alltid god, som glup fyller. Ihre(1769; ordspr.); jfr Granlund Ordspr.(c. 1880).
2) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) Glup .. (är) en i vissa provinser, exempelvis Upland, använd benämning på sådana platser, vanligen betecknade genom en större eller mindre gropformig fördjupning, der rinnande vatten .. helt hastigt försvinner eller likasom uppslukas. NF(1882).
