GLYKOSID glyk1osi4d l. gly1-, l. -å- l. -ω-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. glykosid, eng. o. fr. glucoside; till GLYKOS]
kem. benämning på en grupp huvudsakligen i växtriket förekommande ämnen som vid invärkan av utspädda syror l. fermenter under upptagande av vatten sönderfalla i sockerarter (vanl. druvsocker) o. andra ämnen. UpsLäkF 1868—69, s. 98. Stenfrukternas kärnor innehålla en bittert smakande glykosid, amygdalin. Walin Födoämn. 146 (1906).
