publicerad: 1929
GRAVERA grave4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2 -ade ((†) p. pf. -ed RARP 1: 150 (1631: graverede, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., SvTyHlex. (1851, 1872; i bet. 2)); jfr GRAVATION.
Etymologi
[liksom d. gravere o. t. gravieren av lat. gravare, besvära, belasta m. m., till gravis, tung m. m. (se GRAV, adj.1); jfr GRAVAMEN]
1) (†) besvära, betunga, tynga; vara oläglig l. till olägenhet (för ngn l. ngt). Dee .. (hade) med hijt och dijtmarcherne .. graverat landet. JAdlersteen i HdlRArk. 27/4 1711. — särsk.
a) med avs. på ngns sinne, samvete o. d. l. i fråga om hälsotillstånd; äv.: oroa l. plåga (ngn), göra (ngn) bekymrad l. upprörd. OxBr. 5: 322 (1625). Frossan som honom hwarannor dagh graverar. VDAkt. 1694, nr 185. Utan .. at gravera minnet. Swedenborg RebNat. 1: 332 (1740). Nu blef det tanken på att så snart som möjligt komma till ett lefvebröd, tillräckligt äfven för en hustru, som mest graverade mig. De Geer Minn. 1: 112 (1892).
b) i fråga om ekonomiska förh.; äv., i utvidgad anv., övergående i bet.: belägga (ngt) med skatt l. avgift, taxera. Medan Toback vthi stoor myckenhet af .. (båtsmännen) införes, att sådant i Tullen desto högre bliffuer graveradt. Stiernman Com. 2: 93 (1637). Al den skuld, som kan finnas i huset vid min död, bör ej gravera någon annan än min sohn. SLagerbring (1780) i HTSkån. 4: 61. Annerstedt Rudbeck Bref ccxviii (1905; möjl. efter handl. fr. 1691).
2) [specialfall av 1] jur. med avs. på fast egendom, äv. fartyg: besvära l. belasta (med inteckning), (låta) taga inteckning i, inteckna; jfr GRAVATION 2. PH 5: 3291 (1752). En fastighet besväras (”graveras”) (ofta) af inteckningar från olika föregående ägares tid. Björling CivR 83 (1907). — jfr O-GRAVERAD.
3) (numera bl. i ssgn O-GRAVERAD) beskära l. förminska (en förmån o. d.); förfördela (ngn). Sedhen sade .. (adeln), att alla dehres privilegier wore graverade och bortto. RARP 2: 71 (1634). ResolRABeswär 1686, § 34.
4) ställa (ngn) i en ofördelaktig dager, kompromettera; äv. i p. pf. ss. adj.; förvärra l. försvåra (ngns belägenhet o. d.); numera nästan bl. i p. pr. ss. adj., om omständighet, vittnesmål (förr äv. om vittne) o. d.: besvärande, försvårande, stundom om beskyllning o. d.: allvarlig, grav (se GRAV, adj.1 2). (Det) lärer gravera saken för Eder. RHahn (1683) hos Cavallin Herdam. 3: 344. Kellgren (1789) i 2Saml. 8: 17. Graverande vittnesmål. GHT 1895, nr 214 A, s. 3. Pastoris hustru .. (befanns vara) mycket graverad. Gadelius Tro 2: 189 (1913; efter handl. fr. 1675). — särsk. (†) i utvidgad anv.
a) utsätta (ngn) för beskyllningar o. klagomål. H:s K. M:t hade förmodat, snarare af .. (borgarna) tack, än at på thet sättet blifwa graverat. Stiernman Com. 2: 239 (1640). Pfeiffer (1837).
b) tr. l., i förb. med prep. över, refl.: klaga över (ngt). Åter graverade bemälte D Langeli thetta i sidsthållne Synodo. VDAkt. 1665, nr 300. Därs. 1677, nr 420.
Spoiler title
Spoiler content