SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GREDELIN gred1eli4n l. gre1d-, sällan GRIDELIN grid1- l. gri1d-, adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -T.
Ordformer
(gre- 1665 osv. gri(e)- 17731925. gri(e)s- 18291881. -del- 1665 osv. -dl- 1694 (: Gredlins Tafft)1852. -lin 1665 osv. -line 1791. Anm. I ä. tid brukas ordet, i mer l. mindre rent fransk form, äv. ss. oböjl. BoupptSthm 31/3 1671 (: gris de Lin Sidenbandh), MagKonst 1832, s. 88 (: gris-de-lin maroquins-skor))
Etymologi
[liksom holl. gridelijn o. eng. gridelin av fr. gridelin, gris de lin, eg.: lingrå, möjl. urspr. åsyftande färgen hos oblekt lingarn l. lärft; av gris, grå (jfr GRISETT, sbst.2), o. lin (se LIN)]
violett (lila); rödviolett; i n. äv. i substantivisk anv., ss. benämning på ifrågavarande färg l. på föremål (kläder o. d.) som har denna. Den trogna Gredelin löser mig från all min pijn. UHiärne (1665) i FoU 20: 381 (i personifikation). Och utmed väggarne satt tant vid tant / i gult och gredelint och annat grannt. Fröding NDikt. 4 (1894). jfr BLÅ-, MÖRK-, RÖD-GREDELIN m. fl. — särsk. [gm en sannol. felaktig härledning] (knappast br.): ”linblommefärgad”. Marklin Illiger 79 (1818: Gris de lin). Sundén (1885). jfr 3NF (1928).
Ssg (numera mindre br.): A: GREDELIN-GRÅ. grå med skiftning i gredelint. Glittrande, gredelingrå vågor. Rosenius Naturst. 83 (1897).
B (†): GREDELINS-FODER. gredelint foder. BoupptSthm 3/6 1683.
-TAFT. Blått Gredlins Tafft (dvs. blågredelin taft). BoupptSthm 25/5 1694.
Spoiler title