SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GREGORIANSK gre1gωria4nsk, äv. greg1-, äv. 01—, adj.; adv. -T. (-anisk 1635. -ansk 1807 osv.) adj. till personnamnet Gregorius
Etymologi
[lat. Gregorius, gr. Γρνγόριος; jfr GRELS-MÄSSA].
— särsk.
a) mus. o. hist. i uttr. gregoriansk sång (koral, melodi o. d.), om en enligt traditionen av Gregorius I (påve 590604) utbildad form av liturgisk sång (resp. härvid använd koral, melodi o. d.), vilken mer l. mindre oförändrad användts inom den katolska kyrkan ända till våra dagar. Höijer MusLex. (1864). Jeanson (o. Rabe) 1: 18 (1927).
b) (i sht i fackspr.) i uttr. (den) gregoriansk(a) kalender(n) l. tideräkning(en), benämning på den av Gregorius XIII (påve 15721585) år 1582 påbjudna o. numera i de flesta civiliserade länder, i Sverge år 1753, införda kalendern l. tideräkningen, den s. k. nya stilen. Schroderus Os. III. 2: 243 (1635). SvH 7: 199 (1902).
Spoiler title
Spoiler content