SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRIM, sbst.2, numera bl. ss. senare ssgsled ~grim2, m. l. r.; best. grimmen; pl. grimmar.
Etymologi
[bildat till stammen i GRIMMA]
om djur med (mörka) strimmor l. fläckar; numera bl. i ssgn ALVAR-GRIM. VetAH 1763, s. 165.
Ssg: GRIM-KLIPPARE, m. l. r. (grimm-) (†) den till de borsttandade fiskarna hörande, i de tropiska haven levande fisken Chætodon benetti C. W. Klippare blek, med et mörkt band öfver hufvudet, och en mörk fläck vid stjärten, grimmklippare. Linné MusReg. 63 (1754).
Spoiler title
Spoiler content