publicerad: 1929
GRIM, sbst.4, m.
Ordformer
(grimm 1673. grymm 1674)
Etymologi
(†) vrede; grymhet. Lucidor (SVS) 285 (1673). Han meer fallen war, / Till miszkund än til grimm. Därs. 384 (1674).
Spoiler title
Spoiler content