SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRIMMAD grim3ad2, p. adj.
Etymologi
[bildat till stammen i GRIMMA]
1) [jfr fsv. grimma, hugget märke i träd] (†) om träd: som märkts gm borthuggning av barken, ”blekad”. Petersson KexsundSl. 138 (i handl. fr. 1660).
2) (numera knappast br.) om djur: som har strimma l. band på huvudet; särsk. i uttr. grimmad and, anden Fuligula marila Lin. (med ett vitt band kring näbbroten). Nilsson Fauna II. 2. 2: 313 (1834).
Spoiler title
Spoiler content