[utvidgning av stammen i GRUMMA;jfr nt. grummeln, mullra, holl. grommelen, eng. grumble, mullra, muttra m. m., ävensom fr. grommeler, mumla; besläktat med GRUMSA;jfr GRUBBLA, v.2]
(†) brumma, muttra, grumsa. Serenius G 2 a(1734). ”God morgon!” sade jag. Ett doft grumlande fick jag till svar. Bremer Sysk. 1: 212(1848).
SAOB
