a) i ordspr. Grymtar så Grijs som gammalt Swijn. Grubb 4(1665). När det ena (svinet) grymtar, så grymtar det andra med. BL 1: 224(i handl. fr. 1747). Det gamla ordspråket: ”obetald gris grymtar hela året”. Alm(Gbg) 1890, s. 32.
b) i fråga om liknande läte hos andra djur. Landsm. XVII. 1: 24(1671; om renkalvar). En flodhäst .. grymtade i floden. Kongo 1: 230(1887). Han hörde (tjäder-)tuppen grymta för att klara strupen till morgonens spel. Hallström DödFall. 48(1902).
2) om person: frambringa ljud l. säga (ngt) med en röst som påminner om svinens grymtande; ofta: tala l. yttra (ngt) i vredgad l. missnöjd ton; yttra sitt missnöje; stundom ss. anföringsverb. Tå en wrijder hoffuudet, skäär tenderna, knyter näffuan, grymtar, mumlar eller ock någhot annat sådant wredhes tekn giffuer ifrå sigh. LPetri Mandr. A 8 b(1562). Häromdagen hörde jag med glädje, huru Wallin gaf hundsnus åt Afzelius, som började grymta öfver ditt tal i en societé hos Hedrén. CPHagberg(1818) i TegnérPpr 100. Dä va bussigt, mamma, .. grymtade unge Frans med munnen full af födelsedagskrans. Hedenstierna FruW 45(1890). Gubben Selamb grymtade något i skägget. Siwertz Sel. 1: 123(1920).
Särsk. förb.: GRYMTA FRAM10 4. särsk. till 2. Weste(1807). Han grymtade fram en serie kraftord. Oterdahl Skram 186(1919). —
GRYMTA TILL10 4. särsk. till 1: giva till ett grymtande. Lovén Folkl. 30(1847).
Ssg (till 1): GRYMT-OXE. nötdjuret Bos grunniens Lin., som har ett grymtande läte, (långhårig) jak. Sundevall Zool. 40(1835).
