SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRÅVACKA grå3~vak2a, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet.: olika slag av gråvacka) -or.
Ordformer
(grau- 1815—1852. grå- 1852 osv. -vacka 1819 osv. -vache 1815. -vacke 1852—1857)
Etymologi
[av t. grauwacke, av grau (se GRÅ) o. wacke (se VACKA)]
geol. o. petrogr. till färgen vanl. grå, sedimentär bärgart bestående av fragment av kvarts o. fältspat l. av andra sedimentära bärgarter inbäddade i ett cement, vanligast kvartsigt l. lerigt, stundom kalkigt. Synnerberg (1815). Hisinger Ant. 1: 47 (1819). Gråvacka är ett mycket användbart byggnadsmaterial, fast och varaktigt. Ekenberg (o. Landin) 369 (1890). Simmons FlKiruna 329 (1910).
Ssgr (geol. o. petrogr.): GRÅVACKE-FORMATION. i tidigare geologiska framställningar, sammanfattande benämning på vissa avlagringar inom vilka gråvacka förekommer (i moderna arbeten fördelade på de kambrosiluriska o. devoniska formationerna). Man har .. kallat dessa lager (dvs. de siluriska) äldre gråvackeformationen. Bergstrand Geol. 85 (1859). Därs. 94. Därs. 96. —
-SANDSTEN~02 l. ~20. (föga br.) gråvacka med tydliga, skarpa kvartskorn. Ekenberg (o. Landin) 369 (1890). —
-SKIFFER. gråvacka med tydligt skiffrig struktur o. finare gry. Hisinger Ant. 2: 85 (1820). LAHT 1885, s. 229.
Spoiler title
Spoiler content