SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GUCK, r. l. m., anträffat bl. i pl. -ar.
Etymologi
[sannol. samma ord som sv. dial. (Hälsingl.) guck, gök, i bildl. anv.; jfr GÖK, sbst.2, ävensom GUCKMAT o. GUCKU 2]
(†) humlestängel som skjuter upp ur marken. Broman Glys. 3: 53 (c. 1720).
Spoiler title
Spoiler content