HAFS haf4s, sbst.1, n.; best. -et.
(vard.) motsv. HAFSA, v. 2: överdriven brådska o. därmed sammanhängande vårdslöshet vid arbete o. d.; slarv, oordentlighet. Lind (1749). Låter all ting skie på sin tid, så räcker Ehr tiden, .. annars blir förargelse, föracht, haffs och eftersättning i alla delar. HSH 1: 39 (c. 1750; yttrande tillagt G. I). Hans arbete (dvs. en edition av Platos Symposion), ett alster af hafs och tumultuarisk brådska. SvLittFT 1836, sp. 760. Alltjämt slarv, havs, schavs i stället för ordning, ordning, ordning. SvD(A) 1929, nr 45, s. 8. — särsk. i uttr. göra ngt på hafs, ngt sker l. är o. d. på hafs. Frukosten blef .. litet på hafs. Carlén Prof. 264 (1840). Göra allting på hafs. Berndtson (1880). Därborta hos Grubben sades allting gå på slarv och hafs numera. Väring Vint. 234 (1927).
