SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HAS, sbst.2, m.(||ig.)
Etymologi
[jfr sv. dial. hase, person som det icke är mycket bevändt med, stackare, d. has, narraktig l. föraktlig person; av t. hase, hare, bildl. äv.: narraktig person. — Jfr HARCELERA II]
(†) usel person, stackare, ”krake”. Bechstadius Siöm. 139 (1734). Det är en fattig Kar, det är ju man en has. Palmfelt Molière 76 (1738). Modée FruR 57 (1738).
Spoiler title
Spoiler content