HASA ha3sa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[fsv. hasa, avskära fotsenorna på (en hästs) bakben l. knäsenorna på (en människa), motsv. sv. dial. hasa, avskära fotsenorna på (ett djurs) bakben; avledn. till HAS, sbst.1]
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) motsv. HAS, sbst.1 1, med avs. på djur, särsk. häst: avskära senorna i (ett djurs, särsk. en hästs) has. Theras hestar skalt tu hasa. Jos. 11: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: På deras hästar skall du avskära fotsenorna). Nordberg C12 1: 762 (1740). 6,000 hästar blefvo skjutne eller hasade. Topelius Fält. 3: 146 (1858). Auerbach (1909). jfr (†): (Sv.) Hasa. (lat.) Crura equorum frangere. Schroderus Dict. 237 (c. 1638). — särsk. (†) i överförd anv.: avskära nacken på (dödat djur). (Sv.) Hasa .. (t.) genicken. SvTyHlex. (1851).
SAOB
