[sv. dial. hasa, köra bort, driva på boskap; avledn. av HAS, sbst.1 (3)]
(†) eg.: följa ngn i hälarna, nafsa efter ngn o. söka gripa ngn (så som en hund ett villebråd); förfölja l. jaga l. skrämma (ngn). The Rommare hasade och ledde them (dvs. goterna) så länge omkring igenom försååt, in til thes the .. wordo på sidlychtonne wanmächtige. Schroderus JMCr. 429(1620). (Sv.) hasa (lat.) perterrefacere. Wollimhaus Ind.(1652). — särsk. i förb. hasa efter ngn l. ngt, eg.: nafsa l. gripa efter ngn l. ngt, jaga efter ngn l. ngt.
a) med avs. på levande varelse: söka att komma åt, ansätta (ngn); jaga efter (ngn); skrämma bort (ngn). (Antingen) Wij sofwe eller wake, äte eller dricke, eller hwad wij göre, så hasar han (dvs. djävulen) effter osz natt och dagh, medh alle sine lister och konster. Schroderus Kegel 84(1620). (Han) war obetänckter och lopp och hasadhe effter poikar på gatan. HärnösDP 1664, s. 104. (Goda hästar äro)snart rädde när man hasar efter them, men snart stående, när man låckar them. Broman Glys. 3: 162(c. 1730).
b) med avs. på ngt sakligt: eftersträva (ngt), söka bemäktiga sig (ngt). Ändog hon (dvs. världens vällust) tyckes wara tig sööt och liuflig, so hasar hon lijkwäl vnder sådant skeen, effter titt bästa smycke, som är titt lijf och siäl. Schroderus Casm. 28(1615).
Särsk. förb.: HASA UT. (†) jaga ut (ngn), driva ut (ngn). Turkarne hasade ut honom (dvs. den franske konsuln i Jerusalem). Eneman Resa 2: 226(1712).
