SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HEJA häj3a2 l. 40, interj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -t; pl. =.
Etymologi
[möjl. imperativ av HEJA, v.1 2; jfr Ideforss PrimInterj. 1: 295 (1928); jfr HEJA, v.2]
(inom sportskretsar, vard.) uppmuntrande o. äggande tillrop till tävlande idrottsmän. Heja, heja, friskt humör, det är det som susen gör! Heja! Heja! Heja! (vanligt tillrop vid idrottstävlingar). En idrottsskribent kan verka som en frisk fläkt, men när ekot af hans heja! förklingat, återstår bara referatet. SD 1915, nr 302, s. 11. PåSkid. 1928, s. 6.
Ssgr (inom sportskretsar, vard.): HEJA-GÄNG, n. jfr GÄNG, sbst.2 2 samt HEJAR(E)-GÄNG. —
-KLACK. = -GÄNG; jfr HEJAR(E)-KLACK. IdrBl. 1924, nr 123, s. 5, sp. 1. —
-ROP. SvD(A) 1915, nr 297, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content