HEMBJUDA hem3~bjɯ2da, v. -er, -bjöd, -bjödo, -bjudit, -bjuden; se för övr. BJUDA. vbalsbst. -AN (i bet. 2 a, KultHM 2: 78(1897), Östergren(1927)), -ANDE, -NING (numera nästan bl. i bet. 2 a, Gustaf II Adolf 210(1624; i bet. 1 slutet), Östergren(1927)).
Etymologi
[fsv. hembiudha (i bet. 2 a)]
1) till HEM II 1 a: bjuda l. invitera (ngn) hem (till sig); numera föga br. utom i p. pf. Palmchron SundhSp. 113(1642). Hembjuden .. i familjen. Östergren(1927). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning i bildl. anv.: invit, inbjudan. (En) rätt invitation eller hembjudning för alla wåra owänner oss att öfwerfalla. Gustaf II Adolf 210(1624).
2) till HEM II 3 e.
a) jur. erbjuda (ngn ngt) till inlösen l. köp, innan man utbjuder det till ngn annan; ofta i fråga om dylikt erbjudande som är i lag föreskrivet; äv. i uttr. hembjuda till inlösen l. inköp. JönkTb. 108(1522). Finnes masteträ på skattejord; thet må ej huggas eller säljas, förr än thet Kronan hembudit är. BB 10: 3(Lag 1734). För hvarje år växte antalet af (forn-)fynd, som hembjödos kronan till inlösen. Odhner i 2SAH 62: 53(1885). SFS 1913, s. 760.
b) allmännare: erbjuda, tillbjuda; numera bl. (i skriftspr., mindre br.) med abstrakt obj.: erbjuda (ngn ngt) till att draga nytta av. Doch warder iw saligheten allom menniskiom vthan åtskildnat heembuden. LPetri 4Post. 54 b(1555). Mig (dvs. Hefaistos) höfves att värdig / frälsningslön hembjuda den lockomsvallade Thetis. Johansson HomIl. 18: 407(1848). Enhvar (har) rätt att hembjuda åt samhället de tankar han tänker till dess bästa. Vasenius Morg. 12(1905). — särsk.
α) (†) föreslå (ngn ngt). Skulle man och heembiuda dem (dvs. folket i Konga härad) wigzlen (dvs. att vigas) effter tiensten (dvs. gudstjänsten), tå blefwe ett stoort Tumult. VDAkt. 1688, nr 92.
β) (†) tillägna (ngn en skrift). Den högvälborne grefve och herre Herr Erick Lindsköld .. tilskrifver och heembiuder författaren detta sitt ringa arbete. Renner Vitt. 271(1690).
