SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HIMMELHUS l. HIMMELSHUS, sbst.2 n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(himmel- 16351754. hiimmels- 1669)
Etymologi
[dialektal ombildning av HEMEL-HUS resp. av ett (icke anträffat) hemil(e)shus, till HEMILE; jfr fnor. heimilishús, avträde]
(†) avträdeshus; jfr HEMLIG-HUS. Schroderus Os. 1: 165 (1635). Lundberg Träg. 175 (”155”) (1754).
Spoiler title
Spoiler content