SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOLLANDSLÄRFT hol3ands~lær2ft l. -ans~, l. ~lär2ft, n.; best. -et. (med avs. på formerna se HOLLANDS-)
Etymologi
[av HOLLANDS- o. LÄRFT]
handel. visst slags finare lärft, dels tillvärkat i Holland, dels vävt i annat mellaneuropeiskt land o. färdigberedt (blekt) i Holland. TullbSthm 1535, s. 41 a. Hollands-lärft, ett slags genom utmärkt hvithet, hållbarhet och skönt utseende utmärkt lärft. Almström Handelsv. 391 (1845). Östergren (1927). Anm. I sht i vard. spr. förekommer den gm ellips av hollandslärft bildade formen hollands. NordT 1881, s. 270. SDS(A) 1931, nr 37, s. 7.
Ssgr: HOLLANDSLÄRFTS-LAKAN. GripshR 1546—47. BoupptVäxjö 1812.
-SKIVEDUK. (†) kortare bordsduk av hollandslärft. GripshR 1549. Därs. 1550. jfr Fatab. 1907, s. 92 f.
-ÖRNGOTTSVAR~200 l. ~102. GripshR 1549. BoupptVäxjö 1812.
Spoiler title
Spoiler content