HOP, sbst.3 o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1153):
(I 4 b ε, ε ε', II) -MÄNGA. (hop- 1780. hopa- 1744. ihop- 1772. ihopa- 1789. tillhopa- 1541—1631) (†) blanda, röra ihop; slå ihop, slå samman. 2Mack. 2: 24 (Bib. 1541). När Gudz Nampn eller Skrifftennes ord warde tilhopamengde medh någre vpdichtade Ordeformer. L. Paulinus Gothus Ratio 116 (1617). Prestegårdens jord wardt ihopamängd med Stadsjorden. VDAkt. 1789, nr 295. —
(I 4 b ε, II) -NITA, -ning. (hop- 1853 osv. ihop- 1902) gm nitning hopfoga l. förbinda, nita ihop, nita samman. Dalin 2: 143 (1853). 2NF 33: 1068 (1922).
