SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUKA, adv.
Etymologi
[till HUK, sbst.2, l. HUKA, v. Med avs. på bildningen jfr LUTA, adv.]
(†) i uttr. sitta l. sätta sig huka, sitta osv. i hukande l. hopkrupen ställning, sitta osv. på huk. Sättia sigh huka. Linc. (1640; under conquinisco). Sitta huka. ÖoL (1852).
Spoiler title
Spoiler content