[jfr sv. dial. humla, famla, treva i mörkret, nor. humla, famla; trol. samhörigt med HUM, sbst.2, samt nor. hamla, rafsa ihop; jfr HAMLA, v.2]
(i vissa trakter, föga br.) snatta. Var General-Intendent! — Du är van att humla i tysthet. MarkallN 1: 43(1820). Du (skall) få följa med till Zinkens dam och humla päron i qväll. Strindberg RödaR 236(1879). Gaf-Geijerstam i Svea 1893, s. 174.Anm. Ordet tyckes inom litteraturen vara lokaliserat till Stockholm; jfr äv.: Verbet humla betyder snatta: nyttjas af Stockholms åkare, och af författaren till Markalls sömnlösa nätter. AJourn. 1820, nr 252, s. 4.
