publicerad: 1932
HUSRÖTA hɯ3s~rø2ta, r. l. f.; best. -an; förr äv. HUSRÖTE, n.
Ordformer
(hus(s)- 1547 osv. husa- 1527—1896. huse- 1527—1736. -röt(h)a 1588 osv. -röt(h)e, f. (l. n.?) 1527—1678. -röt(h)e, n. 1688—1736. -rött 1588. -retthe 1527)
Etymologi
1) i sht kam. försämring som till nyttjande upplåten fastighet (hus l. jord) undergått därigm att åbo l. arrendator icke fullgjort sina skyldigheter med avs. på egendomens vård. G1R 4: 51 (1527). Å Capellans Bostället .. är befunnit et stort huseröthe och bristfällighet. VDAkt. 1736, nr 451. Kallenberg CivPr. 1: 460 (1918).
2) jur. böter l. ersättning för husröta (i bet. 1). Han blev dömd att betala 1000 kr. i husröta. Lagförsl. 315 (c. 1606). (Det) åligger arrendatorn att lagligen vårda hus och jord, eller ersätta skadan medelst erläggande af så kallad husröta. Palmén JurHb. 156 (1859). — särsk. (†) i uttr. komma på husröta, bliva ålagd att betala husröta. Möller (1790). Komma .. på 100 rdlrs husröta. Weste (1807). Dalin (1852).
3) svamp som förstör trävirket i byggnader; särsk. svamparten Merulius lacrymans (Wulf.) Schum., hussvamp, golvsvamp, träfrätare. Ymer 1919, s. 355. HbSkogstekn. 61 (1922).
-BRIST. (-röte- 1858 osv. -rötes- 1846) på grund av husröta uppkommen bristfällighet; äv.: ersättningsbelopp för dyl. bristfällighet. SvEcclT 1846, s. 26. Det belopp, husrötebristen, som vid syn blifvit ådömdt. LAHT 1892, s. 105. Föreläggande om husrötebristens afhjelpande. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 57, s. 16. —
(jfr 2) -MEDEL, pl. LMil. 4: 681 (1695). Den Boställs-hafvare, som .. af företrädaren husröte-medel upburit. Därs. 4: 2523 (1748). TjReglArm. 1858, 3: 57. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (-röte- 1723 osv. -rötes- (-rötis-) 1558) husröteersättning, husrötemedel. G1R 28: 134 (1558). De af antecessore undfångne Husröte-penningar. Salander Gårdzf. 183 (1727). —
B (†): HUSRÖTES-BRIST, -PÄNNINGAR, se A. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content