SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1932  

HUSSU hus3u2, äv. -ɯ2; äv. (numera föga br.) HUSU hɯ3su2 l. -sɯ2, r. l. m.; best. -un, i best. form äv. utan slutartikel; pl. (föga br.) -uar.

Ordformer

(husu 1772—1891. hussu 1847 osv.)

Etymologi

[av t. dial. huss su(e) (jfr t. hui sau), i jägarspråket förekommande, äggande tillrop till vildsvin (Schmeller BayerWb. 1: 1183); jfr HYSS, interj., o. SO (jfr Noreen VS 3: 488 (1917))]

spelt. i killespel: spelkort framställande ett vildsvin l. en scen ur en vildsvinsjakt; ”svinet”. Husu öfver tolfvan rår. Bellman 5: 304 (1772). Schröderheim Campioalm. 2, 31 (1787; äv. på inklistrat spclkort s. 13). HbiblSällsk. 1: 502 (1839). Östergren (1928).

Ssg: HUSSU-HUGG. spelt. i killespel: ”svinhugg”; jfr HUGG 2. Runeberg 4: 253 (1836). HLilljebjörn Hågk. 1: 146 (1865).

SAOB

Alfabetisk lista

  hussa interj.
  hussan
  hussande
  husse
  hussit subst.
  hussu subst.
  hustru subst.
  husu
  hut interj.
  huta verb
  hutsch subst.

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content