SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYBRID hybri4d, adj.; n. (knappast br.) -idt -brit4 (Fries BotUtfl. 3: 138 (1864), Östergren (1928; angivet ss. förekommande ngn enda gång)).
Ordformer
(hibrid 18451868. hybrid 1814 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. hybrid; av fr. hybride, adj. till hybride, sbst. (se HYBRID, sbst.). — Jfr HYBRIDITET]
(i fackspr., i sht biol.) alstrad av två skilda arter (varieteter, raser); som tillhör l. har avseende på l. är utmärkande för hybrider; äv. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. VetAH 1814, s. 161. Hybrida Växter. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 137. Teorien öfver en del vextformers hybrida ursprung. BotN 1840, s. 90. Hybrida namn (på djur), hopfogade av två olika språk, få ej tålas. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 28. PedT 1897, s. 124 (bildl.).
Ssgr, se HYBRID, sbst. ssgr.
Spoiler title
Spoiler content