[jfr d. hygiejne, t. o. eng. hygiene, ä. t. hygieine, fr. hygiène, nylat. hygieina; av gr. ὑγιεινή (med underförstått τέχνη, konst), fem. av ὑγιεινός, som befordrar hälsan, hälsosam, avledn. till ὑγιής, frisk]
i sht med. vetenskapen om alla de faktorer som kunna gagna l. skada människans hälsa o. om åtgärderna att befordra de gagneliga faktorernas resp. motvärka de för hälsan skadligas invärkan; iakttagandet av nämnda vetenskaps föreskrifter för hälsans bevarande; förr äv.: läkekonst. Enskild hygien (med.), vetenskapen om allt som kan gagna l. skada den enskildes hälsa o. de åtgärder som den enskilde kan vidtaga till hälsans stärkande o. skadliga inflytelsers avvärjande, hälsolära; hälsovård. Allmän l. offentlig hygien (med.), vetenskapen om allt som gagnar l. skadar allas l. vissa gruppers av samhällsmedlemmar hälsa ävensom åtgärder från samhällets sida att avvärja farorna för det allmänna hälsotillståndet o. befordra allt som kan gagna detsamma; hälsovårdslära; allmän hälsovård. Den grundeliga insicht Candid. Hasselquist sig förvärfvat i .. Historia naturali och Hygieine. Linné Bref I. 1: 140(1748). Föreskrif aldrig läkemedel, när hygien är lika tjenlig och kan bringas i utöfning. SvT 1852, nr 175, s. 4. Genom uppställandet af regler för ett sundt lif söker hon (dvs. hygienen) förekomma sjukdomar, s. k. profylaktisk hygien. NF(1883). Synsinnets hygien. Setterblad Mackenzie 3(1887). Wirgin Häls. 1: 32(1931). — jfr BYGGNADS-, FABRIKS-,FOLK-, FOT-, KASERN-, MARSCH-, MILITÄR-,MUN-,RAS-,SAMHÄLLS-,SKOL-,TAND-,TRUPP-HYGIENm. fl.
