SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄL hä4l, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar (SkeppsgR osv.) ((†) -er SthmTb.).
Etymologi
[fsv. hæl (i tiuþer hæl, tjuderpinne), sv. dial. (Norrl.) häl, pinne o. d., motsv. dan. o. nor. dial. hæl, isl. hæll, (liten) påle o. d.; av urnord. hanhila-, till HÅ, sbst.2]
(numera bl., starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) pinne l. plugg l. tapp av trä, dymling. SkeppsgR 1543. Bulter, och häler (på fartyg). SthmTb. 19/4 1596. Dörren till bodan rör sig på gångjärn och hälar av trä. Hembygden 1910, s. 57.
Ssgr (†): HÄL-HÅL. hål i stock o. d. vari ”häl” drives in. SkeppsgR 1546. —
-PINNE. Hälpinnar äro vid vattuhjuls byggnad de långa och runda kaflar, som sammanhålla hjulringarne och armarne. Rinman (1788).
Avledn.: HÄLA, v.1 (†) fästa l. förena (stockar o. d.) medelst dymlingar. Juslenius 407 (1745).
Spoiler title
Spoiler content