SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1982):
(2 a) HÄN-KLINGA, v. [jfr d. henklinge] (i vitter stil, mera tillf.) förklinga. Några enkla poetiska ljud, som hänklinga i rymden. Polyfem III. 37: 2 (1811). Eolsharpans milt hänklingande ackorder. Böök ResSv. 120 (1924). —
(1 a) -KOMMA, v. [jfr d. henkomme, t. hinkommen] (†) komma (ngnstädes). VDAkt. 1661, nr 264. Af 180 skiepp .. äro knapt 50 framkomne, och weet man intet hwart dhe andra äro hänkomne. KKD 5: 184 (1710). Bliberg Acerra 93 (1737). —
-LEDA, -ning. [jfr d. henlede, t. hinleiten]
1) (†) till 1 a: leda (ngn ngnstädes hän); anträffat bl. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv.
a) leda (ngn till viss övertygelse l. slutsats). VDAkt. 1790, nr 250. Den betryggande slutsats, till hvilken du af allt hänledes. Bring Högm. 191 (1862).
b) hänföra (ngt till ngt ss. orsak). At et land ej altid är jämt bebodt, kan til största delen hänledas til bristen af goda inrättningar. Tessin Bref 2: 320 (1755).
2) (i skriftspr.) till 1 b: rikta l. vända (ngns uppmärksamhet på resp. till ngt). AB 1890, nr 257, s. 2. Tieck var .. den förste, som hänledde uppmärksamheten på honom (dvs. Böhme). Nilsson SvRom. 306 (1916). Stacpoole Freg. 83 (1920).
3) (†) till 1 b α: härleda; med bestämning inledd av (i)från l. (ut)av l. ur; äv. refl.; äv. i uttr. hänleda sin härkomst, leda sitt ursprung. Bælter Christen 162 (1743, 1748). Men orsaken hänleder sig ur andra källor. Fernow Värmel. 597 (1779). Han .. har ifrån tungomålens natur hänlett deras lagar. SAD 1: 434 (1786). Ahlman (1872; med hänv. till härleda). särsk. med avs. på ord; äv. i p. pf. ss. adj.: härledd, avledd. Fredag torde snarare böra hänledas från Freyer än Frigga. Lagerbring 1Hist. 1: 456 (1769). Fryxell SvSpr. 17 (1824). Lidén SvSpr. 2 (1848).
4) (†) till 4: handleda (ngn). Hvarje lifligare yngling skall alltid riktigt hänledd i naturalhistorien finna den ädlaste rekreation. Fries BotUtfl. 1: 15 (1843). —
(2 c) -LÄMNA. (†)
1) hänskjuta (sak till visst forum). VDAkt. 1693, nr 447.
2) i uttr. hänlämna ngt åt sig, överlämna ngt till sig själv. Levertin 21: 7 (1901).
Spoiler title
Spoiler content