SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1982):
(1 b) HÄN-ORDNA. (†) i förb. med bestämning inledd av prep. på: förordna (ngn till att handhava ngt). Der någon Fougdte på Rekenskap hänordnes. LReg. 171 (1624).
(1 b β) -PEKA, -ning. [jfr d. henpege] (numera föga br.) eg.: peka på (ngt); bl. bildl.: göra uppmärksam (på), (hän)visa (på); visa tillbaka (på), tyda (på). Den adelsuniform, som baronen iklädt sig, .. hänpekade på en längesedan förgången tid. Kullberg SommarSmål. 160 (1847). Det (är) berättigadt att hänpeka på just kunskapsteorien såsom den skiljepunkt, hvilken principielt åtskiljer den filosofiska uppfattningen från den empiriska. Vannérus WundtPsyk. 429 (1896).
(2) -RESA, r. l. f. (†) bortresa. OSPT 1687, nr 34, s. 6.
(2 a) -RINNA. [jfr d. henrinde]
1) (i vitter stil, tillf.) om solstrålar: småningom försvinna. Ekelund Mel. 80 (1902).
2) (i vitter stil) om tid: förflyta; äv. i p. pf. ss. adj. Arfwidsson Oisian 1: 48 (1842). På elysiska fälten / .. där människans lif hänrinner så lätt och så saligt. Lagerlöf HomOd. 48 (1908).
Spoiler title
Spoiler content