HÄRJEDALEN hær3je~da2len, n., förr äv. (i bet. 2) HÄRJEDAL, r. l. m.
Ordformer
(-dal (i bet. 2) 1756—1759)
1) namn på norrländskt landskap.
2) [folketymologisk omtydning av landskapsnamnet i anslutning till HÄRJA] (†) om fattigt (o. förhärjat) område. Skogarne (i Hauho socken) äro .. så förhärjade och utödde, at Soknen nu på några ställen mera liknar en usel härjedal än et bebodt land. Kalm Hauho 26 (1756). Härliga länder (skulle) icke gjöras til en usel härjedal. SvMerc. V. 1: 235 (1759).
