publicerad: 1932
HÄRNAD hä3rnad2 l. hæ3-, r. (l. m. l. f.) (Afzelius Sag. XI. 1: 44 (i handl. fr. c. 1700) osv.; m. Sahlstedt (1773), LoW (1911; jämte r.); f. Lind (1749)) ((†) n. Lind (1749), ESjöberg 224 (1824)); best. (numera föga br.) -en (Adlerbeth Æn. 30 (1804), Lönnberg FnordSag. 1: 23 (1870)); pl. (numera knappast br.) -er (Brask Pufendorf Hist. 85 (1680), Holmberg Nordb. 519 (1854)).
Ordformer
(her- 1664—1672. här- 1680 osv. härd- c. 1700)
Etymologi
[av isl. hernaðr, m., härjning m. m., vbalsbst. till herja (se HÄRJA); jfr nor. dial. hernad, stort följe]
urspr. o. vanl. i fråga om forntida förh. i Norden: härjningståg, i sht till sjöss; krigståg, ”härfärd”; krig, örlig; numera nästan bl. (hist. l. i vitter stil) i sådana uttr. som draga (ut) l. ligga l. vara, stundom fara (ut) i härnad; förr äv. i uttr. resa i härnad o. d.; förr äv.: härjning, sjöröveri. Han war lenge i Hernad (siöröfwerii). Verelius Gothr. 18 (1664). Se Krigarn blod och härnad andas. Kellgren 2: 272 (1789). Härnadens blodiga lek. Geijer I. 3: 181 (1811). En son, den ende han ägde sig närmast, / Fjerran i härnad dragit och stred i det Turkiska kriget. Runeberg 1: 313 (1841). Hvarje sommar låg .. (Erik Emundsson) i härnad. Starbäck Lb. 47 (1865). (†) The härnader eller Röfwerijen, som widh the Barbariske hambnarna föröfwas. Brask Pufendorf Hist. 85 (1680; t. orig.: Die Raubereyen). — särsk. (i sht i vitter stil) bildl.; företrädesvis i uttr. draga i härnad (e)mot (ngt) o. d., gå till strids mot l. angripa (ngt). Wallin Rel. 4: 122 (1824). Huruvida Runeberg haft någon direkt anledning att draga i härnad mot pietismen måste lämnas oafgjordt. Söderhjelm Runebg 2: 93 (1906). (†) När Jägarn än omkring Dianas lunder / Mot skogens djur i lycklig härnad far. JGOxenstierna 1: 73 (1805).
Ssgr (i sht i vitter stil, i fråga om forntida förh. i Norden): HÄRNADS-FÄRD. (numera mindre br.) härnadståg. Schönberg Bref 1: 45 (1772). VFl. 1921, s. 58. —
-SKEPP. (arkaiserande, föga br.) (forntida) krigsskepp, härskepp. 1VittAH 4: 278 (1783). Wrangel SvFlBok 33 (1897). —
-TÅG. krigståg; äv. oeg. l. bildl. Atterbom i Phosph. 1812, s. 5. Bien drogo ut på härnadståg bland blommor och gräs. Lönnberg Ragnf. 144 (1873). Snorre berättar om Agne, att han företog ett härnadståg till Finland. Rig 1919, s. 51.
Spoiler title
Spoiler content