HÄRPENSNÄRP hær3pen~snær2p, sbst. oböjl. (i bet. 1), l. (i bet. 2) HÄRPASNÄRPA hær3pa~ snær2pa, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. härpensnärp, härpomsnärp, härpasnärpa, i bet. 1; jfr härpesnärp, högst sparsam; till sv. dial. härpa (Spegel (1712; fr. Östergötl.)), strama, vara stel o. d. (jfr HARPA, v.3), samt snärpa, vara snål m. m.; jfr HÖRPET OCH SNÖRPET]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
