HÄRPÅ4~1, äv. 04 (härpå´Weste; hä´rpå o. härpå´Dalin), l. (numera bl. i skriftspr., i sht i högre stil) HÄRUPPÅ4~01 l. 104, adv.
1) (i skriftspr.) i lokal bem.: på denna l. detta osv. Sahlstedt (1773). Lägg, ställ det härpå. Björkman (1889).
2) i fråga om ordningsföljd l. tid: efter denna l. detta osv.; härefter. Härpå kommer l. följer (osv.). Ludvigsson Norman 7 (c. 1550). Härpå lämnade kungen mig ytterligare anmärkningar. De Geer Minn. 1: 235 (1892). (†) hädanefter. Här på wil iagh icke blifwa / Edher Konungh. Prytz G1 D 6 a (1621).
3) (i skriftspr.) i förb. med sbst., adj. l. verb som konstrueras med prep. på: på denna l. detta l. det sagda osv. Härpå finns det intet exempel. Jag har tänkt härpå. Härpå beror det, om (osv.). Jag är säker härpå. Tienaren .. swor honom her vppå. 1Mos. 24: 9 (Bib. 1541). Grufegarne i Wales hafva förklarat sig vara med härpå. PT 1912, nr 47 A, s. 2.
