SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄRSTÄLLA, v.; p. pf. -d o. -t. vbalsbst. -ANDE; -ARE (Tessin Bref 1: 324 (1753; i bet. 1)).
Etymologi
[efter t. herstellen; jfr HÄR, adv.2; i bet. 2 med anslutning till HÄR, adv.1]
(†)
1) återställa, återupprätta (ngt). En skyndesam fredz härställande emellan de allierade ock Frankrike. KKD 4: 132 (1712). Ehuru Tropparne åter samlades .., kunde ordningen likväl icke härställas. PT 1758, nr 2, s. 1. DA 1793, nr 89, s. 1. jfr ÅTER-HÄRSTÄLLA.
2) refl.: inställa sig (ngnstädes). Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668).
Spoiler title
Spoiler content