HÄRÖVER4~10 l. 040, i bet. 2 äv. 4 40 (härö´fver Weste; hä´röv`r o. härö´v`r Dalin), l. (jfr anm. nedan) HÄRUTÖVER4~010 l. 1040, i bet. 2 äv. 4 040 (härutö´fver Weste; härutö´v`r o. hä´rutöv`r Dalin), adv.
Etymologi
[fsv. här ivir, här ut ivir]
Anm. Av de båda formerna häröver o. härutöver, som i ä. tid användes utan åtskillnad, är den senare numera föga br. i bet. 1 o. obr. i bet. 4, under det att den är normalform i bet. 2.
1) i lokal bem.: över denna l. detta l. denna plats osv.; äv. (mindre br.): på l. till ett ställe som är beläget på denna sidan i förh. till ett annat, här, hit(åt), hitöver. Flygmaskinen från N. passerade nyss häröver. Sahlstedt (1773). Hjelp mig häröfver. Ahlman (1872). Hon tjänte hos en aktris häröfver på Fagervik. Strindberg Fagerv. 132 (1902). Vinden blåser ständigt häröver. TurÅ 1930, s. 215.
4) (i sht i skriftspr.) i förb. med sbst., adj. l. verb som konstrueras (l. förr konstruerades) med prep. över: över denna l. detta osv. Glad, ledsen, stolt häröver. Han gladdes, harmades, sörjde, klagade häröver. Hon har skrivit en avhandling häröver. H. K. M:t hafver heruthöfver icke uthan orsak varet perplex. OxBr. 10: 277 (1624). Uppgifterna häröver äro icke ännu inkomna. Hildebrand HbFolkhush. 341 (1917). särsk. i numera obr. uttr. Hwem skulle här öfwer icke draga medömka? G1R 1: 24 (1521). Så är af nöden häruthöfver at öfverläggia. RARP 9: 84 (1664). Han gick här öfwer med min Moder til råds. Humbla Landcr. 30 (1740).
SAOB
