publicerad: 1933
IGEN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 116 f.):
(II 1 c) IGEN-PLUGGA, -ning. fylla l. tilltäppa (ett hål) med plugg(ar), plugga igen. Med tränaglar igenpluggade hål. Stål Byggn. 1: 20 (1834). FoU 24: 182 (1911). —
(II 1 c) -PLÅSTRA. (†) laga, reparera. Vij förnimme, att muren allerede haffver satt sigh och remnet brede vidh porten, och att han skall vare igen plåstredt. G1R 26: 611 (1556). —
(II 1 c) -PLÖJA, -ning. landt. gm plöjning fylla (en fåra), plöja igen. Efter vårbrukets slut igenplöjas tegfårorna. Juhlin-Dannfelt 410 (1886). LB 1: 165 (1899). —
(II 1 c) -RASA, -ning. fyllas l. tilltäppas l. förstöras gm ras, rasa igen. Gamla förbyggnader och igenrasade orter. Rinman 1: 377 (1788). Hedin Front. 208 (1915). —
(II 2 a slutet) -ROPA. [fsv. i gen ropa] (†) bildl.: förklara sig icke vilja stå för l. vidhålla (ngt), återkalla, återtaga. OPetri PEliæ c 1 a (1527). Om then brotzlige (dvs. kättaren) sigh besinner, skulden bekienner, sin willfarelse igenropar (osv.). KOF II. 2: 305 (c. 1655). —
(II 1 c α) -SANDA, -ning. (i fackspr.) fylla l. övertäcka l. uppgrunda (ngt) med sand; vanl. i pass. med intr. bet. Agger-kanalen, som bildades 1825 genom hafvets inträngande, är nu nästan igensandad. NF 3: 847 (1879). Skulle källor och brunnar (i Sahara) uttorka, eller, som ofta händer, igensandas, dö planteringarna ut. Verd. 1891, s. 28. —
(II 2 a) -SKAFFA, -else (†, Muræus Arndt 2: 197 (1648)), -ning. skaffa tillbaka; skaffa igen; tillrättaskaffa. Muræus Arndt 2: 197 (1648). Förlorat Hörsel att igenskaffa. Lindh Huuszapot. 55 (1675). Östergren (1928). —
(II 1 c) -SKOTTA, -ning. gm nedskottning av jord o. d. fylla l. utplåna (en fördjupning), skotta igen. Städernas och byarnes invånare igenskottade vid fiendens annalkande sina brunnar. Ödmann MPark 340 (1800). Heidenstam Karol. 2: 170 (1898). —
(II 1 c α) -SLAMMA, -slamning. i pass. med intr. bet.: fyllas l. uppgrundas l. tilltäppas gm avsättning av slam. Genom sand- och slammassor, som blifvit nedförda af rinnande vatten, hafva ej sällan hela sjöar blifvit igenslammade. Holmström Geol. 22 (1877). NoK 43: 13 (1925). —
(II 1) -SLUTA. (†) tillsluta; stänga. Trägården är igensluten. Sus. 20 (Bib. 1541; Apokr. 1921: stängd). Athene begöt hans (dvs. Odysseus') ögon med sömn, för att lätta / vedermödornas tyngd, och ögonlocken igenslöt. Johansson HomOd. 5: 493 (1844).
Spoiler title
Spoiler content