SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
IGEN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 116 f.):
(II 1) IGEN-SLÄNGA, -ning. (vard.) vårdslöst slå igen (en dörr) så att det uppstår buller, slänga igen. Ett dån af igenslängda dörrar. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 85 (1910).
(II 1 c) -SMETA, -ning. med en smetig massa tilltäppa l. fylla l. utplåna (ngt); äv.: tilltäppa l. fylla hålen i (ngt), täta. Triewald Bij 40 (1728). (Springorna i väggen) böra igensmetas med kalkbruk. GHT 1897, nr 96 B, s. 2.
(II 1) -SMÄLLA, -ning. (vard.) smälla igen. Arvidi 91 (1651).
1) tr., med avs. på dörr o. d.: stänga häftigt l. vårdslöst så att det uppstår en smäll, slänga igen, slå igen; förr äv. med avs. på lås: häftigt (så att en smäll uppstår) bringa att sluta sig. Klockarn i Solna, som var sysselsatt med att igensmälla det dubbla kyrkolåset på stordörren, .. smälde sig in i hvalfvet. Bellman SkrNS 2: 374 (1782). Högberg Jim 296 (1909).
2) intr., om dörr o. d.: med en smäll falla igen. SvTyHlex. (1851, 1872). Östergren (1928).
(II 1 a, c, c α) -SNÖAD, p. adj. spärrad resp. fylld l. tilltäppt l. övertäckt av snö. Dalin (1852). De halft igensnöade rutorna. Heidenstam Karol. 2: 252 (1898). Igensnöade vägar. SvD(A) 1931, nr 70, s. 3.
(II 1, 1 b) -SNÖRA, -ing, -ning. gm snörning tillsluta l. hopfästa, snöra ihop, snöra igen; äv. bildl.: sammandraga; förr äv. refl. Hoorn Jordg. 1: 192 (1697; refl.). (Kängorna) igensnöras framtill med Band, Snören eller Remmar. UnderrManskläd. B 1 a (1778). Drycken kunde hon ej mottaga, ty hennes strupe var igensnörd af krampen. Strindberg SvÖ 2: 120 (1883).
(II 1 c, c α) -SOPA, -ning. gm sopning fylla l. täcka l. utplåna (en fördjupning l. springa l. ett spår o. d.); äv. i utvidgad anv. samt mer l. mindre bildl. Greiff Jagt 21 (1821). (Gamle Ekensparre lät) till igensopande af alla odiösa spår, undangömma räkenskaper, som kunde lemna farliga upplysningar. Almqvist AmH 2: 47 (1840). NoK 19: 50 (1923). Vägen .. var .. totalt igensopad (av snöstormen). PåSkid. 1928, s. 284.
(II 1, 1 c) -SPIKA, -ning. spika igen, tillsluta l. tilltäppa (ngt) gm fastspikande av ngt (t. ex. en dörr l. ett lock) i l. framför l. över det; äv.: spärra tillträdet till (ett hus o. d.) gm fastspikande av bräder o. d. framför dess dörr(ar) (o. fönster); äv.: gm fastspikande bringa (en dörr l. ett lock o. d.) att väl spärra passagen genom den öppning vartill den l. det hör. Een tunne som war igenn spiket. SthmTb. 19/11 1597. Och undrade Simon huru Margreta wiste at han hade rågh j baakladun, som war igenspijkadh. BtFinlH 2: 325 (1670). Den ena dörren på hans kammare igenspikades. Enberg i 2SAH 8: 266 (1817). Solnedg. 2: 247 (1911).
(II 1, 1 a) -SPÄRRA, -ning. (numera knappast br.) spärra (en passage l. ingång o. d.). Dalin Arg. 1: 307 (1733, 1754; bildl.). Utspana ingången till .. (utterns) boning och igenspärra den. Svederus Jagt 131 (1832). Klint (1906).
(II 1 c) -STENA, -ing. (mera tillf.) fylla (ngt, t. ex. en brunn) med sten. Afzelius Sag. 3: 139 (1841). Gamle män på orten visste ännu vid sekelskiftet berätta, att en av Frunckarna en gång i tiden låtit igenstena Svinnegarns källa. Rig 1922, s. 75.
-STJÄLPA, -ning. bärgv.
1) till II 1 a, c, tr.: igenfylla (en gruvöppning, en fördjupning i marken); belamra l. spärra (en väg) med stenar o. d.; förstöra (en gruva) gm att bringa dess väggar att störta in. Bruksförwaltaren N. N. .. hafwer understådt sig thenna Grufwa at igenstielpa och ödelägga. Bergv. 1: 241 (1666). NoraskogArk. 6: 85 (1928; efter handl. fr. 1814).
2) (numera bl. vid skildring av ä. förh.) till II 1 c, intr., om gruva: fyllas l. förstöras gm ras, rasa. (Dalkarlsgruvan) var igenstulpen öfver hela bottnen, så att der var 8 famnar djupt stalp (dvs. nedrasade stenar o. d.) uti. Johansson Noraskog 3: 34 (i handl. fr. 1621). Gamla Prestebergsgrufvan .. hafver varit öde i 25 års tid, af orsak hon af stalp igenstulpen är. NoraskogArk. 4: 49 (1656). Johansson Noraskog 3: 110 (i handl. fr. 1695). JernkA 1875, s. 399.
(II 1, 1 c) -STOPPA, -else (†, Helsingius R 7 a (1587)), -ning. [fsv. i gen stoppa] gm stoppning tilltäppa l. fylla l. försvåra l. omöjliggöra passagen gm (ngt), stoppa igen; i pass. äv. med intr. bet. The .. all hohl .. skola igenstoppa. PErici Musæus 1: 252 a (1582). Pumpas orena vätskor (i pumpen) så att sugsilen igenstoppas, rensar man den lätt genom att (osv.). PriskatalWSonesson 1895, s. 145. särsk.
a) (numera knappast br.) med avs. på kärl: tillsluta, tilltäppa. Sätt (blyet) vthi een kruko wel tillyckt och igen stoppat. BOlavi A 4 b (1578).
b) i vissa numera obr. bildl. uttr.
α) igenstoppa ngns mun l. munnen av ngn.
α') giva ngn vad han behöver för att stilla sin hunger. Han skal hafua myckit mööl som skal igenstoppa huars manz mundh. SvOrds. A 8 a (1604).
β') tillsluta ngns mun, oskadliggöra ngn (ett rovdjur). Genom trona haffua (de) .. igenstoppat leyoners mund. Ebr. 11: 33 (NT 1526; Bib. 1917: tillstoppade lejons gap).
γ') stoppa munnen till på ngn, så att han tiger; bringa ngn till tystnad. Ath j medh godha gerningar skolen igen stuppa munnen aff the galna och oförståndugha menniskior. 1Petr. 2: 15 (NT 1526; Bib. 1917: stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor). Igenstoppa Munnen på Redlige Männ, som vilja säga Sanningen. Ehrenadler Tel. 875 (1723).
β) igenstoppa sina l. ngns öron o. d., göra sig l. ngn döv, göra sig l. ngn oemottaglig för skäl l. intryck o. d.; äv. igenstoppa hörseln, nedsätta l. förtaga hörselförmågan. Then groffue råå, kålde oduglige wedsko som igen stoppar hörslen. BOlavi 22 a (1578). Diefwulen igenstoppar öronen genom sitt inwertes ingifwande. Muræus Arndt 3: 70 (1648). Lagerström Bunyan 3: 43 (1744).
(II 1 c) -STYBBA, -ning. skogsv. tilltäppa l. övertäcka (en kolmila resp. hål i l. del av en sådan) med stybb. Rinman 1: 796 (1788). Att milans sidor igenstybbas, så snart tändningen är fullbordad. HbSkogstekn. 669 (1922).
(II 6 b, b β) -STÅ. [fsv. i gen standa] (†) återstå, vara övrig, vara kvar; återstå att utföra l. betala o. d. OPetri Tb. 45 (1525; uppl. 1929). (Gud hjälpe) det ännu igenstående Kriget till en önskelig .. fredh. RARP 4: 91 (1647). De 7 dagar som igenstodo til den 20. Rudbeck Atl. 2: 282 (1689).
(II 2, 2 a) -STÄLLA. (†) föra (ngt) tillbaka (hem); återställa (ngt till ngn). Uthi feigde tiden förde hustro Gunnill bortt diäcknarnes maat med sitt och åtter hem igen stälte maten. VRP 1646, s. 138. VDAkt. 1731, nr 392.
(II 1) -STÄNGA, -ning. stänga igen.
1) (numera föga br.) anbringa spärrande föremål i l. framför (en öppning l. passage); på detta sätt hindra passagen in i l. ut ur (ngt); förr äv. (med anslutning till IGEN II 1 c): täppa till (ett hål); äv. i bild. (Timmermännen) igännstängde snöö hålar på kyrckie hwalffwedt medh gamble bräder. BtÅboH I. 1: 62 (1600). Tig är effterlåtit at ingå uti Nattenes Rijke, som för alla lefwande är igenstängdt. Ehrenadler Tel. 738 (1723). Slottsgrafven åtfölier vallen på yttre sidan .. En bro går häröfver in för ingången af vallen, som ei har port, utan igenstänges med par stänger. BtVLand 5: 92 (1764). VetAH 1814, s. 67. särsk.
a) (numera knappast br.) med avs. på väg l. flod l. sund o. d.; äv. i bild; jfr IGEN II 1 a. LPetri Mandr. E 6 b (1562). The haffua igenstengt oss wäghen til thet ewigha fädhernes landet. PErici Musæus 2: 7 b (1582). Hålle Konungens Befalningshafvande hand ther öfver, at (kungsådra) .. ej igenstänges. BB 20: 3 (Lag 1734). AdP 1789, s. 460 (i bild).
b) med avs. på hus l. rum. (T.) Eine wohl vermachte Stube, (sv.) en väl läst eller igenstängd kammare. Lind (1749; under vermachen). Borg Luther 2: 83 (1753). särsk. (numera knappast br.) i överförd anv.: (för tillfället l. för alltid) upphöra att hålla (ngt, t. ex. en butik o. d.) öppet l. i gång; jfr IGEN II 1 d. Alle gateboder (stodo) igenstengde her i staden, undantagendes nogra få, som köpsloge sigh mere til skade än til fördel. HT 1910, s. 281 (1592). Lagerström Bunyan 3: 124 (1744).
2) med avs. på dörr l. port l. fönster o. d.: stänga. Att dörar och fänster skola wäl igenstängias och tillychte warda. OMartini Läk. 39 (c. 1600). Porten är igenstängd. Palmblad Nov. 4: 175 (1845, 1851). Östergren (1928).
(II 2) -SVAR. (†) svar på svar, gensvar. Thette sampt månge flere begge parternes widlöfftige tiltaal, swar och igenswar bleffwe öffwerwägne. SthmTb. 13/7 1588.
(II 1 c) -SVULLNA. om öga: tilltäppas gm svullnad. VDAkt. 1706, nr 116. Andreas fick ett igensvullnadt öga (då han välte). Bondeson MVK 92 (1893, 1903).
(II 2 b α) -SÄGELSE. (†) gensägelse. (Vi önska) ath I uthan all igenseijelse schole lathe dijke och graffve, så ath (osv.). G1R 29: 255 (1559). RA I. 2: 11 (1561).
(II 2 b α) -SÄGN. (†) gensägelse. Atthu vthen altt skottzmåll och igensegn, giffwer tig .. ther heden. G1R 17: 405 (1545). Därs. 29: 550 (1560).
(II 2) -SÄNDA. [fsv. i gen sända] (numera knappast br.) sända tillbaka, återsända. (Judas o. Silas) bliffuo ther (dvs. i Antiokia) j någhon tijdh, och woro sedhan igen sende .. frå brödhrena till apostlanar. Apg. 15: 33 (NT 1526; Bib. 1917: fingo .. fara .. tillbaka). Dalin 1: 757 (1852).
(II 1 a, c) -SÄNKA. [fsv. i gen sänkia] (†) stänga l. spärra (en passage) gm nedsänkning av ngt, igenfylla. (Du skall taga reda på) um inlöpet udi Nyen och Narffven ähre igensänchte. G1R 26: 422 (1556). RP 11: 41 (1645).
Spoiler title
Spoiler content