[av fr. ignorance, av lat. ignorantia, till ignorans (gen. -antis), okunnig (se IGNORANT)]
(i ngt pretiöst spr.) okunnighet. NAv. 5/7 1656, s. B 3 a.(Uppsatsen) skrefs på en tid, som med icke stort mindre arrogans än ignorans brukade förtälja, att ”romantik” nu måste vara efterklangsmässig. Vetterlund StDikt. 84(1901). Östergren(1928).
