publicerad: 1933
INFÖDING in3~fø2diŋ, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-födding 1738—1749. -föding 1712 osv. -födning c. 1730—1739. -födinge 1775—1786. -föddingar, pl. 1701. -födingar, pl. 1716 osv. -födningen, sg. best. 1716. -föddningarna, pl. best. 1759)
Etymologi
[fsv. infödhinger, till fsv. föþa, v., med anslutning till infödder (se INFÖDD); jfr d. indfød(n)ing]
1) person som är infödd (i visst land, viss trakt o. d.); numera företrädesvis om dylik person i förhållande till främlingar som invandrat till l. vistas i landet l. trakten osv.; särsk. om person av färgad l. ociviliserad l. halvciviliserad ras som bildar huvudbefolkningen inom ett område. Rudbeck Samolad 6 (1701). Nationella fel iakttagas sällan af infödingar, eller behandlas de med skonsamhet. Rydqvist Resa 99 (1838). I början af 1800-talet öfversteg antalet infödingar (på Marquesasöarna) 30,000. 2NF 17: 1046 (1912). Det tråkiga med resor är, att man i regel inte kommer i kontakt med andra infödingar än lägre personal i kommunikationsverk, tull, polis, hotell o. s. v. SvD 24/11 1929, Söndagsbil. s. 17.
2) (numera knappast br.) i utvidgad l. överförd anv.: sak l. djur som är inhemsk(t) l. företrädesvis hör hemma i visst land l. viss trakt o. d. En onödig utgift at införskrifva Lindar från Holland. Våra infödingar äro bättre. Fischerström Mäl. 266 (1785). Att den tama katten är en inföding i de tropiska länderna, synes bevisas af den omständigheten att han har svårt att vänja sig vid kölden. Samtiden 1874, s. 122.
Ssgr (till 1; utom i INFÖDINGS-RÄTT företrädesvis i fråga om infödingar av ngn färgad ras som bildar huvudbefolkningen inom ett område): A (föga br.): INFÖDING-BY, -POLITIK, -VÄNLIGHET, se C.
B (mindre br.): INFÖDINGE-STIG, se C.
-HYDDA. Husen äro mycket enkla, ett mellanting mellan usla kåkar och infödingshyddor. Kaudern Mad. 30 (1913). —
-POLITIK. (inföding- 1906) (Kolonialguvernörens) kloka infödingpolitik ogillades .. i hemlandet af den radikale och opraktiske lord Glenelg. 2NF 6: 1107 (1906). —
-RÄTT, r. l. m.
1) i sht jur. medborgerliga rättigheter (som ngn äger ngnstädes gm att vara infödd l. naturaliserad därstädes); medborgarrätt; statsborgarskap; äv.: hemortsrätt; äv. bildl. Holmberg 1: 1075 (1795). Bungener .. blef 1840, sedan infödingsrätt vägrats honom både i Frankrike och Tyskland, naturaliserad schweizare. NF 2: 1327 (1878). Redan på 1200-talet har .. ordet kär vunnit infödingsrätt i vårt land. Tegnér HemOrd 49 (1881). BtRiksdP 1904, I. 1: nr 51, s. 13.
2) kyrkorätt. indigenatsrätt; urspr.: av födsel l. skolgång inom ett stift betingad rätt att inom stiftet vinna inträde i prästämbetet o. där söka o. befordras till prästerlig befattning; numera: rätt att inom ett stift söka o. befordras till prästerlig befattning, befordringsrätt inom ett stift. Cavallin Herdam. 1: 370 (1854). Prosten N(ibelius) sökte här aldrig infödingsrätt, men han naturaliserades genom mångårig pastoralvård i Str(ängnäs) stift. Hagström Herdam. 3: 564 (1899). SDS 1928, nr 51, s. 9. —
-STIG. (infödinge- 1920. infödings- 1913) Vi slogo in på en liten infödingsstig. Kaudern Mad. 240 (1913). —
-VÄNLIGHET~102 l. ~200. (inföding- 1906) (Kolonialministern lord) Glenelg tog af missriktad infödingvänlighet parti för de plundrande kafferstammarna. 2NF 6: 1107 (1906).
Avledn. (till 1): INFÖDINGSKA, f. (mindre br.) kvinnlig inföding (särsk. av färgad ras). Karlholm Thoma FastF 74 (1919). Siwertz Lat. 84 (1924). —
INFÖDINGSKAP, n. (inföding- 1889. infödings- 1882) förhållande(t) att vara inföding ngnstädes. Sagesmannens infödingsskap i orten. Strindberg SvFolk. 1: 16 (1882). Quennerstedt StrSkr. 2: 383 (1889, 1919).
Spoiler title
Spoiler content