publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-FÖRSKAFFA, -ning. förskaffa (ngt) in (i ett land l. en stad o. d.); äv.: sörja för att man (från ngt visst håll l. från olika håll) erhåller (ngt). Införskaffa upplysningar. G1R 29: 763 (1560). Den, som hemligen införer, eller införskaffar sådane Varor, som til införsel aldeles förbudne äro, stånde dubbel Tjufsrätt. PH 6: 4324 (1756). Införskaffa snabba och fullständiga prisuppgifter. SvD(A) 1931, nr 273, s. 3. —
-FÖRSKICKA. (†) skicka (ngn l. ngt) in (till ett land l. en plats o. d.); insända (ngt l. ngn till ngn). Det bref aff Venetianerne skrifvit H. M:t till och aff Chamond införskickadt. RP 7: 23 (1637). VDAkt. 1663, nr 371 (1667). —
-FÖRSKRIVA, -ning; -are (tillf., PåbudUtlFrucht 1727, s. 3).
1) (†) inskriva (ngt i en bok l. ngn på riddarhuset o. d.). Hvar Häradzhöfdinge må hafva een inbunden book .., hvaruthi protocollen strax in loco böre införskrifvas. RARP 9: 105 (1664). Den Skåniske Adelens introduction och införskrifvande på Ridderhuset. Därs. 297.
2) skriva efter l. rekvirera l. beställa (ngt) utifrån (särsk. från utlandet); äv. med avs. på person; ss. vbalsbst. -ning äv. (numera knappast br.) konkretare. (Adelsmännen önska att) hwadh som dhe på dheres eget eventeur och risico införskrifwa .. Tullfritt må passera. RARP 1: 192 (1632). (Louis De Geer) införskref arbetsfolk utifrån. Schönberg Bref 3: 197 (1778). Utländska införskrifningar hafva obilligt nedtvungit prisen på Svensk spannmål. LBÄ 29—31: 154 (1799). Rydberg Vap. 103 (1891). —
-FÖRSLUTA. (†)
1) innesluta, närsluta, bilägga. VDAkt. 1661, nr 379. Jag har hafft then ähran och nöijet, at vnfå min H. Broders angenäme svar af d 8 hujus med införsluten afskrifft af Inspectorskans bref. ÅgerupArk. Brev 16/5 1741.
2) refl.: innesluta sig (i ngns bevågenhet o. d.). Införslutandes mig i öfrigit uti Högwyrdige H. Biskopens wanlige gunst. VDAkt. 1699, nr 209. Därs. 1720, nr 126. —
-FÖRSÄNDA. (†) insända (ngt till ngn). Den relation jagh införsende (till konsistoriet) nu näst för jullhögtiden. VDAkt. 1663, nr 295. SynodA 1: 466 (1769). —
-FÖRSÄTTA. särsk. (föga br.)
1) upptaga (ngn) ss. medlem (i en grupp av personer). (De) undfingo .. alla dopet och voro med ens införsatta bland Guds husfolk. Ramsten CHRamsten 82 (1925).
2) försätta (ngn i ett visst tillstånd o. d.). Rättfärdiggörelse är .. ett upptagande till nåd och barnaskap hos Gud; följaktligen medför hon ett införsättande i Guds lifsgemenskap. Rudin 1Evigh. 2: 629 (1871, 1878).
3) sätta (ngn) in (i ett kunskapsområde l. en fråga); äv. refl. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 120 (1868; refl.). De till socialt medvetande uppvaknande medborgarna uppmanades att införsätta sig i nykterhetsfrågan. SD(L) 1912, nr 546, s. 6. DN(A) 1929, nr 208, s. 18. —
-FÖRTJÄNA.
1) gm arbete förtjäna (pängar); äv.: fullgöra det arbete l. den tjänstgöring för vilken (viss lön) utgår; äv. (i högre stil, föga br.) allmännare l. bildl.: ss. lön l. vederlag förvärva (ngt). Lagerlöf Länk. 212 (1894; bildl.). Af hyran eger sjömannen att, i den mån den är införtjänt, under resan utbekomma intill två tredjedelar. 2NF 12: 29 (1909). Varenda skilling var införtjänad och hopsparad på Wilhelms tid. Dahlbäck Åb. 89 (1914).
2) tjäna igen den summa som man lagt ned på (ngt) l. som (en utgift) representerar. MeddSlöjdF 1900, 2: 9. En gasstekugn .. införtjänas oaktat det höjda priset, på c:a 3 månader. SvD(A) 1920, nr 303, s. 2. —
-FÖRTULLA, -ning. (i sht i fackspr.) (låta) tullbehandla (en vara) för införsel; förtulla in; äv. närmande sig l. övergående i bet.: införa (en vara som förtullas). PH 6: 3853 (1755). Kort af utländsk tillverkning stämplas vid tullkammaren i den stad, der de äro införtullade. SFS 1892, nr 89, s. 2. Därs. 1919, s. 1641. —
-FÖRVÄNTA, -an (†, VexiöBl. 1812, nr 22, s. 2). vänta l. göra sig (grundad) räkning på l. förhoppning om att (ngt l. ngn) skall inkomma l. infinna sig l. att (ngt) skall erhållas. VDAkt. 1760, nr 322. Mardonius sjelf och hans här följer mig i hack och häl, och är snart att införvänta. Carlstedt Her. 3: 391 (1833). Lagförslag i samma syftning som motionärernas kunde vara att snart införvänta från riksdagen. De Geer Minn. 2: 55 (1892). Upsala(A) 1921, nr 25, s. 3. särsk. (†) i p. pr. med passiv bet.: som införväntas, som är att införvänta. Certificationer på inkommande eller införwäntande waror. Stiernman Com. 2: 711 (1653). SPF 1830, s. 75. —
-FÖSA, -ning. driva l. fösa (djur) in (i ngt); äv. (vard.) med avs. på person. KOF II. 2: 13 (c. 1655). Lefvande djurs infösande då och då i Varggården gör mycket gagn. Greiff Jagt 39 (1821). Jag hade infösts i en boskapsvagn. Engström Lif 35 (1907). särsk. (†) bildl.: tränga l. pressa in (ngt). Utbrytom ej .. ur det närvarande slägtets sinne och minne, hvarje gammal god tankegrund, för att der .. infösa de nyaste Lärosatserna. Leopold 4: 46 (c. 1820).
Spoiler title
Spoiler content