publicerad: 1933
INGIVA in3~ji2va l. (i sht vard.) INGE in3~je2, v. -giver resp. -ger, -gav, -gåvo, -givit resp. -gett, -given; se för övr. GIVA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (numera nästan bl. i bet. 1, Linc. (1640; under impetus), Östergren (1928)); -ARE (tillf., VDAkt. 1709, nr 28 (i bet. 3), DN(A) 1929, nr 12, s. 6 (i bet. 3)), -ARINNA (tillf., Wieselgren SvSkL 1: 184 (1833; i bet. 3)), -ERSKA (tillf., ÄARäfst 34 (1596; i bet. 3), Atterbom PoesH 3: 102 (1848; i bet. 3)); jfr INGIFT, sbst.
Ordformer
(ingiva (-fv-, -ffv- osv.) 1522 osv. inge 1805—1928. ingeffwer, pr. ind. sg. 1526. ingefvande, vbalsbst. 1568)
Etymologi
1) låta (ngn) intaga (medicin l. gift o. d.), giva in; äv. i bild. (Människan) wart daghom (dvs. dag för dag) wärre aff then onda förgifft dieffwlen haffde henne ingiffwit. OPetri MenFall 16 (1526). Ingiff barnet Syrop Myrthin med miölk. BOlavi 171 b (1578). En Doctor-bönhås hade .. ingifvit henne .. en laxerdrik. Hoorn Jordg. 2: 167 (1723). Ett sönderhackadt rep efter en hängd, ingifvet kreatur, botar för alla sjukdomar. Sundblad GBruk 153 (1888). Östergren (1928).
2) bibringa l. ingjuta i (ngn en viss sinnesbeskaffenhet l. ett visst sinnestillstånd l. en viss känsla o. d.). Ingiva ngn mod. Ingiva ngn respekt för ngt. (De) saadana .. fara (dvs. fruktan) tiigh ingiffuidt haffua. G1R 2: 184 (1525). Ni känner ej den styrka, som den yttersta förtviflan ingifver. Palmblad Nov. 2: 244 (1819, 1841). Auerbach (1909). — särsk.
a) i förb. med prep. (ut)i; numera bl. (i religiöst spr., föga br.) i uttr. ingiva (ngt) i ngns hjärta; jfr 3 b α. Ärom ganska glade ath then alsmectigeste Gudh hafver ingifvit i edert forstandh sadana nades gafvo. RA I. 1: 4 (1522). Christus .. wil ingiffua j wår hierta, then ewigha nådhennes tröst, som kommer genom hans ord. LPetri 1Post. R 3 b (1555). Sjelf en veklig och klenmodig Man, ingaf han (dvs. Augustus) snart samma svaga anda i (romerska) Folket. Lanærus Försök 8 (1788). Lehnberg Pred. 3: 66 (c. 1800).
b) gm sina egenskaper l. sitt uppträdande l. sin förekomst o. d. väcka l. framkalla (en viss känsla) hos (ngn); särsk. med sakligt huvudord. Hans blotta utseende ingaf redan en böjelse til glädje. Kellgren 3: 290 (1790). Jag anser det alldeles omöjligt för mig att inge en så kallad passion. MvSchwerin (1825) hos Wrangel MvSchwerin 169. Rikskanslern (Oxenstierna) sökte visa, att besättandet af .. (Pillau) icke borde ingifva kurfursten större betänkligheter. HT 1918, s. 99. — jfr FÖRTROENDE-, RESPEKT-INGIVANDE m. fl.
3) bringa (en idé l. idéer) in i (ngns) medvetande l. sinne; giva (ngn) idén l. impulsen till (ngt); komma (ngn) att omfatta l. umgås med (en plan o. d.); intala (ngn att göra l. säga ngt). (Han) haffuer .. jngiffuit sijn son Mester Jören, att han sig wp emote oss säthe skall. G1R 6: 131 (1529). De som ville rädda kronan åt Ludvig XVI ingåfvo honom att förklara, att det ej varit hans afsigt att lemna landet. Hedin Rev. 49 (1879). Det sades, att planen blifvit konungen ingifven af enskilda rådgifvare. De Geer Minn. 1: 243 (1892). Hon (dvs. Herodias' dotter) sade då, såsom hennes moder ingav henne: ”Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud”. Mat. 14: 8 (Bib. 1917). — särsk.
a) (†) i uttr. (ut)av l. (i)genom ngns ingivande (jfr b β, γ α'), på grund av att ngn givit (giver) idén l. impulsen (till ngt); gm ngns tillskyndan l. föranstaltande; på ngns inrådan. Utaff the dansches illistige och falsche ingiffvende. G1R 29: 99 (1559). The Campanier höllo genom the Capuaners ingifwande itt Möte. Schroderus Liv. 283 (1626). Swarade Konungen således, at Hörda Knuter hade intet sådant af sin fader Konungens ingifwande företagit. Peringskiöld Hkr. 1: 678 (1697; isl. orig.: hefþi ecke sinum raþum framm farit).
b) i fråga om idé l. idéer som plötsligt l. instinktmässigt l. på grund av ökad livlighet i känslo- o. fantasilivet uppstå(r) i ngns medvetande resp. (i sht i religiöst spr.) som tänkes (tänkas) framkallad(e) hos ngn gm övernaturligt ingripande (i sht av Gud l. djävulen). Iagh sadhe thet ingen menniskio, hwadh migh min Gudh ingiffuit hadhe til at göra. Neh. 2: 12 (Bib. 1541). (Ständerna böra) bedia Gudh, att han .. ingifwer sådane rådh som honom äre behagelige. RARP 2: 112 (1634). Akta dig för ditt hjerta, när det ingifver dig att säga: ”Det är ingenting ondt uti att göra det eller det ..”. Stridsropet 1884, nr 5, s. 2. — särsk.
α) (i religiöst spr.) i uttr. ingiva (ngn) i hjärtat (att osv.), bringa (ngn) på den tanken (att osv.); jfr 2 a. Dieffwlen hadhe redho ingiffuit Jude Simonis Jschariothe j hiertat, ath han skulle förrådha honom. Joh. 13: 2 (NT 1526; äv. i Bib. 1917).
β) (†) i uttr. av sin naturs ingivande (jfr a), av instinkt. (Hjorten) Söker .. aff sin Naturs ingifwande .. til Bergzreefwer, ther han kan finna förgifftige Ormar. JPGothus MStiernfelt A 4 a (1644).
γ) i fråga om litterär l. konstnärlig l. vetenskaplig produktion o. d.: inspirera, meddela (ngt) gm inspiration; äv. med avs. på (innehållet i) ett tal l. ett yttrande o. d.
α') med tanke företrädesvis på ett övernaturligt ingripande (i sht av Gud l. den helige ande l. djävulen) varigm ett föreställningsinnehåll meddelas ngn; förr ofta i uttr. genom l. efter ngns ingivande (jfr a). Tenker intet framföre ååt, hwadh j skolen säya, vtan hwadh idher ingiffwit wardher j samma stvnden thet taler. Mark. 13: 11 (NT 1526; Bib. 1917: vad som bliver eder givet). Thetta Decret är igenom Sathans Ingifwande skrifwit. Schroderus Os. 2: 321 (1635). Nya Testamentsens böcker .. (äro) efter Christi och hans Andas befallning och ingifvande skrifne. Borg Luther 1: 36 (1753). Något, Telemachos, sjelf uttänka du skall i ditt sinne, / annat igen dig en gud ingifva. Johansson HomOd. 3: 27 (1844). All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse. 2Tim. 3: 16 (Bib. 1917). — särsk. (†) med enbart personobj. Wilhelmus Postellus .. Lät sedan (aff en ond Ande ingifwin) vthgå een Skrifft, theruti han tordes föregifwa, at (osv.). Schroderus Os. III. 2: 79 (1635). Gud föder mig omedelbarligen, ingifver mig omedelbarligen. Dalin Arg. 2: 242 (1734, 1754). — jfr GUD-INGIVEN.
β') med tanke företrädesvis på den ökade livligheten i ngns känslo- o. fantasiliv (stundom tänkt ss. uppkommen gm invärkan av ett övernaturligt väsen, ss. skaldekonstens gud l. sånggudinnan o. d.); vanl. med saksubj. Tegnér (WB) 2: 191 (1815). Sjelfva hans sätt att komponera hade ofta någonting improvisatoriskt, ögonblickligt ingifvet. NF 9: 1349 (1885). Sången, den naiva och äkta, som ingifves af den lugna glädjen eller af hennes lika sköna fränka, den lugna sorgen. Rydberg Dikt. 2: 95 (1891). Mjöberg Lb. 479 (1910). — särsk. med enbart personobj.; numera knappast br. utom i p. pf. med agent. (Anakreon o. Bellman) hafva målat på samma duk, varit ingifne af samma anda. Kellgren 3: 292 (1790). Fantasien .. är .. den (kraft), hvilken ingifver siaren, skalden och konstnären. Rydberg FilosFörel. 1: 318 (1876). De, som, ingifne af skönhetssinnet och sånggudinnorna, söka i dikten återgifva något af .. världssfärernas harmoni. Dens. KultFörel. 3: 11 (1886).
4) (†) framställa l. utveckla (ngt) för (ngn) för att få honom att tillägna sig det l. att tro därpå l. att handla därefter; meddela (ngn ngt); lära (ngn ngt); förehålla (ngn ngt); inbilla (ngn ngt). Enfolle mænnisker Som ecke annet forstaa æn them varder i sliike motte (dvs. med avs. på Luthers lära) ingiffuit. G1R 3: 313 (1526). Aff thet selskap, bliffuer .. edre sönner ingen then lerdom metdelet, eller jngiffuin, ther vtaff .. thom, i framtijden någett .. gott tilwexe kunde. Därs. 12: 160 (1539). Månge och farlige tidender, som them tileffwentyrs kunne jngiffne och föresagde bliffwa. Därs. 15: 87 (1543). Och skal thet offta warda folckena ingiffuit, at the thenna .. ordningen .. betenckia. LPetri KO 63 a (1571).
5) inlämna, insända; numera bl. i fråga om inlämnande l. insändande till en myndighet o. d. av en skriftlig framställning (varav man vill att myndigheten osv. skall taga del): inkomma med (ngt). Ingiva ett anbud, en ansökan, ett förslag, en tävlingsskrift o. d. OxBr. 6: 21 (1627). Först är här jngifwen en Supplication af Jöran RosenCrantz. RARP 3: 121 (1640). En afskrift af (bo-)uptekningen (bör), antingen öppen, eller förseglad, hos Domaren ingifvas inom en månad ther efter. ÄB 9: 4 (Lag 1734). Franska beskickningen sades hafva ingifvit en ny not till österrikiska kabinettet, riktad mot Armfelts person. Tegnér Armfelt 3: 49 (1887). De övriga sju svarandena bestredo i ingivna skrivelser åklagarens ansvarsyrkande på dem för brott mot sparbankslagen. SvD(A) 1930, nr 139, s. 7. — särsk. (†) i fråga om inlämnande av brev på postkontor. PH 5: 3467 (1756; efter handl. fr. 1752).
6) (i fråga om ä. förh.) låta (ngn) inträda (i kloster o. d.), insätta; äv. i fråga om insättning l. intagning av ngn i ”helgeandshus” l. ”hospital” (se d. o. 2) l. ”själagård” o. d.; äv. refl.: giva sig in (i kloster osv.). OPetri Tb. 96 (1526; uppl. 1929). H(ustru) Margrethe Oleff Michelssons Efterlefuerska Jngifuenn Syster vthi Eskilstunne. SthmTb. 3/11 1599. Alle, som anten sigh sielfwe eller andre wela ingifwa i Hospitalet, skole (osv.). KOF II. 1: 483 (1659). 2NF 25: 750 (1916).
7) (†) (vid ngns intagande i kloster l. ”hospital” o. d.) lämna l. giva (ngt) ss. ersättning för l. till bestridande av underhåll (o. vård); vanl. med av prep. i inledd bestämning angivande visst kloster osv.; ofta i uttr. ingiva med (äv. för) ngn l. sig. Medt hans modersyster warth ingiffuith j naadhendals closter för hennes prouentthe ith halfft gotz. G1R 3: 262 (1526). (De hava) nu .. för sigh jnn j hosspithallith jngiffuidh hallffue sin gårdh .. och åckier och engh och huadh mera ther thill liggier. SkrGbgJub. 6: 374 (1596). Stiernman Com. 1: 707 (1619). VDAkt. 1683, nr 293.
8) (†) refl., i uttr. ingiva sig till ngn, giva sig under ngn, underkasta sig ngn, gå över på ngns sida. Om i (dvs. adeln i Skåne, Halland o. Blekinge) vele epter vort radh æn nu i tiid ingiffue eder til oss. G1R 1: 52 (1523).
9) (†) refl.: inlåta sig (i l. på ngt); inträda (i äktenskap o. d.). (Han) haffver inngiffvit sigh vthi Echtenskap mz Håkonss dotter i Widersslöffz Nybbele. VDAkt. 1653, nr 231. (Han) började inge sig i ett lärdt samtal med unga L. Cederborgh OT 3: 65 (1814). (Han hade) rest sig upp emot Christendomen och ingifvit sig i ett ogudaktigt förbund. Strinnholm Vas. 3: 493 (1823).
10) (†) refl., i uttr. ingiva sig med ngt, hängiva sig åt ngt, vara upptagen l. fylld av ngt. Käre bror, gud weet huru thett kommer till, att min käre farkiär sigh altför mykit med melankoliska tankar ingiffuer. Ekeblad Bref 1: 185 (1652; rättat efter hskr.). Därs. 191.
11) (†) inblanda sig (i ett samtal) med det l. det yttrandet, infalla. Sadhe iag: godh affton. och widare, hvem är then som står hoos Edher Hr Johan. han sadhe strax Mest. Enevald. Tå ingaf Mest. Enevald strax: Om thet wore Mester Enevald. VDAkt. 1678, nr 344.
Ssgr (jfr INGIVELSE ssgr): (1) INGIVNINGS-HORN. veter. hornliknande ingivningsinstrument. Wrangel HbHästv. 918 (1886). —
(1) -INSTRUMENT. veter. redskap varmed man ingiver djur medicin. KrigVAT 1860, s. 356. TLev. 1910, nr 34, s. 2. —
(6, 7) -PÄNNINGAR, pl. (†) pänningsumma som erlägges vid ngns intagande i ”hospital” (se d. o. 2); jfr INGIFTS-PÄNNINGAR. VDAkt. 1693, nr 335.
Spoiler title
Spoiler content