INKLUSIVE in4~klɯsi1ve, äv. iŋ4~, l. ~klu~, äv. 3~020, l. 1040, adv.
Etymologi
[jfr t. inklusive; av mlat. inclusive, adv. till inclusivus, bildat av p. pf.-stammen av lat. includere (se INKLUDERA)]
in(be)räknat, medräknat, medtaget, däri inbegripet; numera bl. i prepositionell anv. ställt före huvudordet; ofta förkortat inkl. Biurman Brefst. 143 (1729). Konungariket Sverge, (inclusive ön St. Barthélemy). Sturzen-Becker 1: 174 (1861). SvLärT 1919, s. 393. — särsk. (†) i uttr. till l. ifrån (den l. den, det l. det) inklusive, till och med resp. från och med (den l. den, det l. det). Blefve the resterande puncter uthi regeringsformen, nämligen ifrå then 49:de inclusive debatteradhe. RP 4: 136 (1634). Till åhr 1694 inclusive. RARP 15: 421 (1689). Att göra allt smått blef följden, ifrån den politiska bygnaden till den man bodde uti, inclusive. HSH 7: 192 (c. 1800).
Ssg: INKLUSIVE-PRIS, n. handel. pris vari innefattas samtliga kostnader (äv. extra kostnader l. extra utgifter vilka eljest vanl. l. stundom icke ingå i priset), totalpris. SvD(B) 1927, nr 177, s. 1.
