publicerad: 1933
INSPIRATION in1spiratʃω4n l. 01—, l. -aʃ- (- - -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 3) -er.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. inspiration; av lat. inspiratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till inspirare (se INSPIRERA)]
1) (i fackspr.) motsv. INSPIRERA 1: inandning. Palmchron SundhSp. 4 (1642). Noreen VS 2: 158 (1908).
a) i sht rel.-hist. motsv. INSPIRERA 4 a: (uppenbarelse gm) religiös ingivelse l. hänryckning. Block Progn. Dedik. 7 (1708). Inspirationen .. består i en förhöjning och ökad rikedom i subjektets inre lif. Hon sätter dess inre religiösa verksamhet i rörelse. Göransson UndersRel. II. 1: 51 (1905). — särsk. teol. om den religiösa ingivelse gm vilken författarna av gamla o. nya testamentets kanoniska skrifter bragts att nedskriva dessa; under olika tider med olika uppfattning av arten o. innebörden av denna ingivelse (i ä. efterreformatorisk teologi fattad ss. ett rent verbalt förestavande av Gud). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 140 (1834). Norbeck Theol. 15 (1840). Skriftens inspiration är (enl. apologeterna) en inspiration af Logos (förnuftet) genom anden. Göransson UndersRel. II. 2: 100 (1906). — jfr SKRIFT-, VERBAL-INSPIRATION.
b) i sht estet. motsv. INSPIRERA 4 b: konstnärlig stämning l. ingivelse. Benzelstierna Cens. 191 (1743). Inspiration är icke vansinnighet, icke upphäfvande af själsförmögenheterna, en solförmörkelse, utan snarare en stegring utaf dem. Tegnér (WB) 9: 303 (c. 1841). Snart sinade inspirationens källa ut (hos B. E. Malmström). CAKullberg i 2SAH 41: 83 (1866). (Runeberg förklarade) att han aldrig skrifvit något stycke omedelbart efter den första inspirationen. Strömborg Runebg IV. 2. 1: 118 (1898). När .. (författarinnan) väl blivit medveten om sin författargåva, flödade inspirationen fritt. SvD(A) 1932, nr 350, s. 6. — jfr SKALDE-INSPIRATION. — särsk. (mindre br.) i pl., om olika fall av inspiration; ngn gg konkret, om alster av inspiration (poem, musikstycke o. d.). Sturzen-Becker 1: 29 (1845, 1861). EBäckström (1882) i SnoilskyVänn. 2: 199 (konkret). (Runeberg har) för sin konst mottagit inspirationer af sådana litterära rörelser, som lågo i luften. Söderhjelm Runebg 2: 524 (1906). jfr (skämts.): Joninas kulinariska inspirationer. Klinckowström BlVulk. 2: 9 (1911).
4) motsv. INSPIRERA 6: påvärkan, inrådan, intalan, tillskyndan. Andersson (1845). Ahlman (1872). Planens grunddrag och utförande tillskrives huvudsakligen inspiration från bankvärlden. SvD(A) 1932, nr 177, s. 3.
Ssgr: INSPIRATIONS-BEGREPP(ET). begreppet inspiration, inspirationens begrepp; särsk. teol. till 3 a slutet. Thomander 2: 39 (1829). Sylwan SvLit. 17 (1903). —
(3 a) -FÖRSAMLING. kyrkohist. om de i början av 1700-talet först i Frankrike (av kamisarder), därefter i andra länder grundade församlingar vilka vid sidan av bibeln hävdade en annan gudomlig uppenbarelse, nämligen en alltjämt fortgående, omedelbar gudomlig inspiration hos enskilda troende; jfr INSPIRERA 4 a β. NF 7: 711 (1883). KyrkohÅ 1902, s. 3. —
(3) -KÄLLA. i sht till 3 b. Böök SvStud. 173 (1913). Hans (dvs. Creutz') ungdoms naturkärlek, hans poesis kanske djupaste inspirationskälla. Castrén Creutz 421 (1917). AB(B) 1930, nr 90, s. 16. —
(1) -LJUD. i sht fysiol. o. med. vid inandning alstrat ljud. Konvulsiva hostanfall .. med ett gällt inspirationsljud, ”kikning” (vid kikhosta). NF 8: 668 (1884). —
(3 a slutet) -LÄRA, r. l. f. teol. Klockhoff ESkr. 213 (1866). Calvin .. (har) utbildat en verklig inspirationslära och på denna grundat skriftens auktoritet. 3NF 4: 508 (1925). —
-RÖRELSE.
2) kyrkohist. till 3 a, om den religiösa rörelse som representeras av inspirationsförsamlingarna. KyrkohÅ 1902, s. 3. —
(3 a slutet) -UPPFATTNING~020. teol. Den gamla inspirationsuppfattningen, enligt vilken varje ord i bibeln är ingivet av Gud själv. Ahlberg Världsåsk. 5 (1918).
Spoiler title
Spoiler content