IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-STAMPA, -ning. [jfr t. einstampfen]
1) i sht tekn. gm stampning åstadkomma att (ngt) intränger (i hålighet o. dyl. l. i smidig massa o. d.); äv. oeg., om indrivande l. inpressande som med samma resultat utföres på annat sätt: instöta, inpacka o. d. Schultze Ordb. 4890 (c. 1755). Sanden instampas uti flaskorna med en trädstötel. Almroth Karmarsch 97 (1838). (Man) instampar frökornen med fötterna i de mjuka hudarne. AHB 4: 11 (1860). SD(L) 1902, nr 441, s. 1.
2) metall. gm bearbetning med handstampar hoppressa (svårsmält massa) på botten av metallurgisk ugn (vanligen masugnsställe) l. utmed dess sidor (i vilket fall formar av trä insättas) till bildande av eldfast infodring; äv. med objektsväxling: gm dylik instampning av massa bilda l. åstadkomma (botten i ugn l. masugnsställe). Almroth Karmarsch 23 (1838). Instampning af bottnar såg jag ej vid något verk, utan de insintrades öfver allt. JernkA 1885, s. 59. Först, då ugnen n:o 1 påblåstes, bestod den öfre delen af ställets botten ej af instampad koksmassa, utan af kokstegel. Därs. 1894, s. 98. 2UB 5: 380 (1902).
3) (†) med avs. på vadmal l. kläde: behandla i stampvärk, stampa. Lindfors (1815). Meurman (1846).
4) (i fackspr.) med stamp l. stämpel intrycka märke l. ornament o. d. AntT 1: 174 (1864). Beslagen .. äro af mässing med graverade eller instampade ornament. Upmark Möbl. 28 (1912).
