SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSTRUMENTIST in1strɯmäntis4t l. -u-, l. 01—, l. -men-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. instrumentist, fr. instrumentiste; efter it. instrumentista, avledn. av instrumento, av lat. instrumentum (se INSTRUMENT)]
(nästan bl. i fråga om ä. förh.) instrumentalist; ofta motsatt: vokalist. Petreius Beskr. 2: 183 (1614). Fiolisterna och the andre instrumentisterna (vid Växjö skola), som ähre tubanista, och Baazfiolisten. VDP 1653, s. 133. Mankell Lb. 88 (1835). Schück Shaksp. 1: 154 (1916; i fråga om förh. på Shakspeares tid).
Spoiler title
Spoiler content